Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertil Malmberg: Hans namn är legion - Majoren på Brennessel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERTIL MALMBERG
släppa ut en bullrande skrattsalva (det gjorde
den också, vänligt triumferande, vid den
långtifrån oväntade anblicken av Thomas och
Tasche), blottades tvenne präktiga rader av
glesa, utomordentligt starka tänder och en
sund jättes friska, kannibaliska gap. Den låga,
knöliga pannan hade en ansenlig, högst
imponerande bredd, det mäktiga kraniet var
kort-snaggat, och de små grisögonen under buskiga
men färglösa ögonbryn tedde sig icke bara
vaket spejande, de hade samtidigt en
märkvärdig styrka, en prägel av maktfullkomlighet
och jämvikt men också av godlynt humor,
välvilja och tolerans. Hos detta kraftiga huvud
var det intet som vittnade om förfining i
betydelsen av nervös sensibilitet med
undantag av öronen som voro ädelt skulpterade och
nästan alabasterbleka mot den mörkröda och
blossande hyn. Även händerna hade en art
av förfining; det var inga särskilt smala eller
långa händer, men karaktärsfulla och
harmoniskt formade, och då han nu räckte fram den
högra till hälsning, var greppet både kraftigt
och smidigt, känsligt och ovanligt levande.
Han ställde den bruna läderväskan på golvet,
kastade sin ytterrock över närmaste stolsrygg,
trängde sig in mellan bordet och Tasches
oändliga ben och slog sig ned mittemot Thomas
med ryggen mot väggen. Den andre
nykomlingen åter uppträdde vida mer omständligt
och kruserligt, ägnade en påtaglig möda åt
upphängandet av sin nötta vinterpaletå, såg
till att fodret vändes utåt, rullade upp den
blågröna, om halsen i flera varv lindade
ylle-amien, vecklade därefter pedantiskt ihop den
igen, stoppade den försiktigt i ytterrocksfickan
men var icke helt nöjd med resultatet utan
upprepade proceduren, borstade mekaniskt av
hattbrättet och hälsade därpå med nådigt
framsträckta fingrar och ceremoniöst värdig
huvudböjning på Tasche och Thomas. Det var en
liten man, mer än åttioårig, med stora, blå,
osedvanligt klara ögon, kritvitt, långt och
mjukt skägg, ett likblekt ansikte med ytterligt
fint mejslade drag, små bengula och vissnade
händer och fullkomligt kal hjässa. Innan han
satte sig vid sidan av Thomas, tog han fram
en kalott ur innerfickan och betäckte huvudet.
186
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
