Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Knöppel: Bruno Liljefors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARVID KNÖPPEL
sätt att det fått betydelse även för oss. Den
verklighet han aktualiserat har för inånga fått
ny färg och nytt värde, och vi svenskar ha
tack vare honom kommit att se fördomsfriare,
friskare, kärvare, men också ömmare på både
djur och landskap än någonsin förr. Liljefors’
konst talar inte till oss med hög
propagandaröst, den bombarderar oss inte med mer
eller mindre tillrättalagda argumenteringar och
sjunger heller inga insmickrande eller
snärjande melodier i våra öron. Den är sakligt
realistisk, kärv och manlig. Den har lärt oss
att älska vårt eget på ett nytt och rikare sätt
och röjer dessutom i hela sin byggnad och
egenart något av oändlighetens och skeendets
mystik. Liljefors behöll alltid sitt övertag som
fri konstnär och diktare gentemot livet i den
starka förvissningen, att konstnären förmår
utsäga något så väsentligt om naturen, att de
retuscher han medvetet eller omedvetet vidtar,
inte endast äro fullt försvarliga, utan tillhöra
konstens nödvändigheter.
Liljefors har blivit älskad och förstådd av
svenska folket som få andra konstnärer kanske
just på grund av denna självklarhet. Han
målade just så, att folk när de sågo hans konst
trodde att de själva alltid sett naturen sådan,
men han målade utan sidoblickar på publiken.
”Bryr du dej om vad folk tycker?” kunde han
säga, om någon frågade honom till råds. Om
man då svarade, att det kunde ju kanske vara
en viss skillnad på vem man frågade och
vem som tyckte, syntes han alls icke förstå
detta. För honom fanns ingenting annat än
den egna uppfattningen, den som man
förvärvade under eget, högst personligt umgänge
med naturen. Men utbyta uppfattning kunde
man ju alltid. Liljefors är ett strålande exempel
på hur en stor konstnär under lyckliga
omständigheter restlöst kan vara sig själv och
måla som det honom bäst lyster, utan att
förlora sitt grepp om publiken.
%
I dessa dagar, då Västerlandets kulturella
existens står på spel, då vi brutalt tvingas ut
ur vår förr så sorglösa nationella tillvaro, fram
emot avgöranden, som kunna bära landets väl
och ve med sig, når oss budskapet om Bruno
Liljefors’ frånfälle. Mitt i propagandan och
braket från fronterna, haj a vi till och känna
oss träffade. Tidningarna bringa dagligen bud
om strider och olyckor, om bombanfall mot
öppna städer, lasarett och rödakorsmärkta
tåg. Vi läsa om tusenden, som drivits mot
säkra dödar med omänsklig råhet, om
hjältedöd och naturkatastrofer, som lägga städer och
hela landsändar i grus och spillror, tills vi bli
alldeles immuna. I dessa tider, då ett
människoliv synes betyda mindre än intet, bli vi
med ens klart medvetna om, vad en människas
liv understundom kan betyda. De flesta av oss
gå okända sin väg fram genom livet. Vi sköta
våra dagliga, ofta krävande och betydelsefulla
sysslor, samvetsgrant och plikttroget, utan att
någon tar notis därom, och när vi falla bort,
saknas vi på sin höjd av familjen och de
närmaste vännerna. Bruno Liljefors kommer icke
att höra till dessa bortglömda tusenden, som
gjort sin insats och gått bort lika okända som
de kommit. Vad han tillfört oss är något så
stort, att vi ännu ha svårt att överblicka det.
Det har redan skrivits volymer om honom och
ännu mycket mera kommer att skrivas. Här är
inte platsen att söka mäta hans betydelse, än
mindre att analysera hans konstnärskap. Det
vore heller inte möjligt på den plats, som här
står till förfogande, även om förmåga funnits.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
