Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Knöppel: Bruno Liljefors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRUNO LILJEFORS
nyttans och det avvägt harmoniskas gränser.
På tal om vår tids ensidigt tränade
löparfeno-men kunde han ge uttryck åt ganska kätterska
tankar om det eviga springandcts nytta.
— En karl ska väl ändå kunna uppvisa en
något så när anständig biceps och vara i stånd
att försvara sig på annat sätt än med
har-värj an!
Kärnvirke alltigenom var han, Bruno
Liljefors, en karlakarl i vilken intet svek fanns, en
allvarlig man men med tjuvpojken i ögonvrån,
en stor konstnär och en stor människa. Han
hörde till de stora inte endast i svenskt utan
i europeiskt konstliv, ehuru han aldrig gjorde
väsen av sig. Hans väg låg utstakad och klar
redan från början, och han gick fram genom
livet i det stora hela tämligen oberörd av de
strider och kriser den samtida konsten
genomgick. Han, som alla andra, har sina
utgångspunkter och sin utvecklingskurva, som äro klart
påvisbara, men han behövde aldrig tveka om
vägen, ty kärleken till svensk natur och svenskt
djurliv låg honom i blodet. Det var detta han
ville måla. Just för att föreviga detta, var det
som han fattade penseln och beträdde konstens
mödosamma stig, ty mödosam var den även
för honom, det stora djurmålargeniet, därom
har han själv tydligt vittnat. Hela hans liv
var ett enda studium, en enda hänryckt
lovsång över allt det han såg och upplevde ute
i markerna. Naturen var för honom det stora
äventyret, läromästaren, ledtråden och den
enda stora sanningen. Därför kommo också
ungdomsårens intryck från Grez och den
påverkan från japansk konst, som är tydlig i flera
av hans tidiga arbeten, liksom också senare
influenser ganska snart i smältdegeln och
skulle på detta sätt endast ytterligare berika
hans egenart och personliga stil.
Det har sagts att Liljefors’ öga verkade som
en kamera, och den som sagt detta har därmed
menat att visa hur skarp iakttagelsen kunde
BRUNO LILJEFORS. Foto 1934.
vara. Denna konst har emellertid intet med
naturfotografi att skaffa, den är intet
zoologiskt planschverk och når oändligt långt
utöver det korrekta konstnärligt oantastliga
typgalleriet. Hur troget studerat allt än är mötas
vi här ej sällan av en hänryckt episk diktning,
där rika stämningar och känslolägen tjusa oss,
allt funnet i nära samklang med den speciella
uppgiften för tillfället. Det torde varit få
konstnärer förunnat att så överlägset kunna
verifiera egna konstnärliga infall och hugskott och
utan att förneka sina ambitioner, eller förlora
egna tonfall, handskas med sakligheter och ge
oss bestämda svar på bestämda frågor. Att
han själv ställt frågorna för sig efter bästa
förstånd och bästa samvete och att han gjort
det i egna hj ärteangelägenheter är en sak, men
han har både frågat och svarat på ett sådant
193
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
