Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ruben G:son Berg: Odens korpar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ODENS KORPAR
nell ny variation av det gamla motivet har
han icke sökt skapa, naturligt nog. Hans dikt
är ändå inte alldeles utan självständighet.
Refrängen tycks vara en egen insats av
författaren, och Jungfruns motivering för att
avslå Näckens frieri avviker i viss mån från
det vanliga schemat:
”Jag har en älskad moder, den jag ej lemna vill”
”Mitt hjerta och min kärlek, den hör en annan till”
Det synes vara både kärleken till modern
och kärleken till en man, som kommer henne
att säga nej till Näcken, säkerligen något
mycket ovanligt i näckvisorna. Rydberg har
kanske medvetet eller omedvetet förknippat
minnet av sin döda moder med diktens, vars
dotter räddas från Näckens försåt genom
kärleken till modern.
I den lilla tidningens fjärde nummer började
Rydberg ännu en dikt, av vilken blott två
strofer äro kända, de som stå i detta nummer:
”SKATTEGRÄVAREN av A. V. R.
När stjärnorna låga på himmelens båga och
vida kring mörknande rymderna tåga,
Då vandrar jag ut från mitt ensliga bo,
Då natten sig svingar, på kolsvarta vingar
Och breder kring nejderna stillhet och ro.
Med spaden i handen till ensliga stranden jag
vandrar och längtande gräver i sanden
Fly, drake, som vaktar på skatterna, fly!
Flyn, söner av natten! Vad gagnar er skatten,
Då aldrig I återfån livsanda ny?”
Detta brottstycke ger inte någon ledning för
gissningar om hur fortsättningen skulle
gestaltat sig.
Till tidningens svagare bidrag hörde
cha-raderna, vilka då voro lika vanliga i bladen
som korsorden nu. Första numrets charad löd:
”Krigarn med mitt första skingrar
Varje motstånd, som han ser
Flickan med de mjuka fingrar
åt mitt andra skapnad ger;
Kring en liten fånge slingrar
Sig mitt hela upp och ner. (Stål-tråd)”
A V R anger sig som författare till
chara-derna i nummer 2, 3 och 4.
”Mitt första är en skada
för skafferi och lada
Mitt andra en vokal, som i mitt hela är
Mitt hela menniskan, högt, högt uppå sig bär.
(Möss-a)”
”Mitt första många starka skepp förstörer,
Mitt andra sig på lätta vingar förer
Och dyker ner i havets vreda våg.
Mitt tredje finns i havre och i råg,
Mitt hela häri sta’n man både ser och såg.
(Svall-and-er)”
”Wid bordet plägar man mitt första oftast
bruka,
Mitt andra sägas bör åt dem, som är’
pratsjuka.
En örfil kanske och de voro värda ha,
Dock av mitt helas sort, ty den är mycket bra.
(duk-tig)”
En frivol charad, vars uttydning är
man-bar, finns i numret från 1844. Den har
uppvisats vara tryckt i Stockholms-Posten 1790
och i Conservationsbladet 1823 och har säkert
vandrat genom många tidningar. Varför den
i Svensk Litteratur-Tidskrift 1938 kallas
”Viktor Rydbergs första skaldeförsök” är
obegripligt. De äldsta originaldikter av Viktor
Rydberg, som hittills blivit funna, äro ju de två
första sångerna av diktcykeln ”Sagan om
Granmar och Hjorvard Ylfing” från år 1842.
Tidningen tog också in diverse smått av
olika slag. I nummer 2 fanns en ”Skol-Anek-
3. — B. L. M. 1940. III.
201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
