Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ronald Fangen: Brev från Norge - Anmälda böcker - Rud, Nils Johan, Jagten og kvinden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÄN NORGE
sammans i en stuga i en jaktmark. De bo där
en tid, se inga andra människor, uppleva inget
annat än varandra, naturen och jakten.
För honom är naturen hälsokällan. Han trivs
med den, prövar sina krafter på den, står i ett
klart och rejält förhållande till den: den är
hans vän, men han är på sin vakt gentemot
den och han vill inte överrumplas av den,
varken fysiskt eller känslomässigt. Han är en
dyrkare av sin egen kropp, inte endast av
sensualism utan i panik. Från det han var barn
har han med avsky sett på sin sjuke far med
hans feta, slappa, kraftlösa kropp. ”Fra han
var tjue år slettet han far sin ut av kroppen
og bygget den op påny. Han mente at han
ikke lenger hadde noen arv i sig, rent fysisk
var han sin egen far.”
Kvinnan är betagen av denne fysiske
praktkarl, villig att dyrka honom, men först och
främst spänd på själen, anden, i detta
praktfulla människokäril. Hennes förhållande till
naturen är helt annorlunda än hans. För henne
är naturen besjälad, full av intima
meddelanden som strömma in i hennes väsen, den står
i mystisk samklang med hennes sinne,
drömmar, längtan, den är farlig för hennes
fantasiliv, därför att hon ovillkorligen diktar in sina
egna själstillstånd i den och därför att allt blir
så gränslöst och strukturlöst, när hon står
inför den. Det bästa i Ruds bok är skildringen
av dessa båda människors olika förhållande
till och upplevelse av naturen, som blir till en
beundransvärt säker karakteristik av deras
mänskliga egenart.
Han är inte den man hon söker. Han kan
inte rädda henne från det gränslösa och
farligt strukturlösa i hennes känsloliv, ty han kan
inte förstå henne, han som har tuktat bort
allt vad ande och känsla heter ur den
praktkropp han tillber. Varje gång som hon skygg
men driven av sin längtan efter att inviga
honom i sitt väsen berättar för honom om sig
själv stöter hon på en muskelmur, en granit-
NILS JOHAN RUD
kropp utan nerver, en skeptisk-stupid
sund-hetsfanatiker. Han är rädd för henne men
griper sig resolut an med att driva all
överspändhet ut ur henne med samma metoder som
han använt på sig själv: träning,
ändamålsenlighet, kall, klar fysiktillbedjan. Då flyr hon
från honom. Han verkar på henne lika
ohygglig som hon på honom. Han är icke människa,
icke älskare, icke verklig man, hon kan inte
tänka sig honom som far till små barn — han
är kroppsegocentriker, kroppssjälvtillbedjare
— den förfärligaste tillbedjan i världen.
Det finns också en symbolisk jakthistoria
i boken: han har skadskjutit en älgko och får
inte frid förrän han avlivat djuret — och den
jakten kommer småningom att för honom
symbolisera förhållandet till kvinnan som flytt
från honom.
Detta är den första bok jag läst av Rud,
och jag är glad att kunna ge den
oförbehåll
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
