- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Mars 1940 Årg. 9 Nr 3 /
206

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ronald Fangen: Brev från Norge - Anmälda böcker - Rud, Nils Johan, Jagten og kvinden - Brøgger, Waldemar, Tor Eik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RONALD FANGEN

samt beröm: från sina intentioner är den
odelat lyckad, ett klart behärskat, genomarbetat
och genomlyst konstverk. Den innebär ett
av-slöj ande av den moderna fysikdyrkartypen som
verkar isande ohyggligt: när hälsan och
själlösheten ingå förening, då har man den
amoraliska värdenihilistiska livsförrädaren upphöjd
till hjälte. Håller han inte på att bli just
vår tids hjälte? Är det inte denna moraliskt
obesvärade, fysiskt förstklassiga typ som våra
totalitära folkledare dressera fram?

*



Waldemar Brøgger har ännu inte fyllt
trettio år, men han har redan utgivit sju
böcker, utom att han är journalist och
teaterkritiker i Tidens Tegn. Han är en särdeles
lycklig begåvning. Allt som han skrivit är
sympatiskt tack vare hans vilja till
fördomsfritt erkännande och hans levande intresse för
människor och problem — kanske mera för
problem än för människor. Han har ett
oförfärat behov av att ge sig i kast med stora
uppgifter. Jag tror inte man ännu kan säga att
han lyckats lösa dem, att han med andra ord
ännu skapat ett verkligt lyckat diktverk, som
motsvarar hans intentioner. Men jag är
övertygad om att han kommer att göra det. Och
det finns alltid så mycket av talang och vilja
och sann mänsklighet i vad han skriver, att
man läser honom med utbyte och följer honom
med spänd förväntan.

Han har i höst utgivit sitt dristigaste, man
frestas att säga dumdristigaste verk. Han har
övergett romanen och kastat sig ut i det stora
versifierade dramat, med vilket Ibsen
grundläde sin världsberömmelse. ”Tor Eik” heter
verket (Aschehoug), och det kunde bara ha
skrivits i det land där ”Peer Gynt” är en av
litteraturhistoriens milstolpar.

Till att börja med är man glatt överraskad
över hur väl Brøgger klarar sitt livsfarliga
experiment. Detta är utan tvivel de ibsenska

versrader om vilka Hamsun sade att ”rim
treffer rim så det smelder”. Det verkar som
medveten imitation, och man säger till sig
själv: varför icke? — här ha vi redan en
utarbetad lyrisk-dramatisk teknik, kan
Brøgger fylla den med personligt innehåll så har
den blivit hans egendom, och det är i sig själv
något av en triumf. Så går det emellertid inte.
I längden klarar Brøgger inte att våra tankar
ideligen gå tillbaka till det ibsenska
mästerverket, det händer till och med att man blir
irriterad, därför att man ibland känner det
som om Brøgger tog varken sig själv eller sin
förebild riktigt på allvar. Man kan tro sig
förflyttad till en parodi.

Detta intryck beror först och främst på att
Tor Eik inte blir någon verklig människa och
inte heller någon konturfast typ. Peer Gynt
var båda delarna, och därför kunde Ibsen
tilllåta sig alla slags burleska utsvävningar utan
att dramats allvar ett ögonblick hotades. Eik
samlar inte denna dramatiska dikt så starkt
att den får resning och jämvikt.

Men sedan nu denna kritik framförts, så
bör det också sägas att det finns mycket
värdefullt i Brøggers verk. Det lönar sig att läsa
det. Om det än är stöpt i gammal form, så är
det i gengäld fött direkt ur vår egen tid.
Det handlar om en man som vill det bästa
— allt det vi alla vilja: fred, försoning mellan
folk och klasser, social rättvisa och så vidare.
Sagan går ut på att denne man har lärt
sig framställa guld — och denna
obegränsade rikedom vill han använda till att skapa
en rooseveltsk ”brain-trust”, som till sist skall
ordna världsproblemen på ett rationellt och
rättvist sätt. Han upplever naturligtvis idel
besvikelser, människovärlden är nu en gång
icke ett räkneproblem — och det värsta är att
han blir bittrast besviken på sig själv: hans
redliga uppsåt går under i maktkänslan — för
att bevara sin makt använder han alla de medel
han själv fördömt. Brøgger sammanfattar själv

206

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 22 10:22:42 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1940-3/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free