Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Böcker om Amerika - Anmälda böcker - Mann, Erika och Klaus, Escape to Life
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
litteratur.1 Men onekligen är det en
imponerande mängd tyska intellektuella — förvånande
många icke-judar — som lämnat Tyskland och
nu verkar i Amerika. Bara vid Princetons
universitet finns fjorton tyska professorer, bland
vilka kan nämnas Einstein, Abraham
Flex-ner, islamisten Ernst Herzfeld (vilkens
utgrävningar i Persepolis nazisterna också lyckats
förhindra) . Andra namn är arkeologen och
konsthistorikern Panofsky, matematikerna Vehlen,
von Neumann, Alexander och Mosse,
gestaltpsykologen Wertheimer och barnpsykologen
Goldstein. Tidskriften Zeitschrift für
Sozial-forschung, som tidigare utgavs i Frankfurt,
utkommer nu från Princeton på tyska, engelska
och franska; redaktör är doktor Horckheimer.
Bland de tyska sociologerna i Princeton kan
nämnas Frieda Wunderlich, som är den första
kvinna, som blivit dean i en graduate school
vid detta universitet.
Runtomkring vid alla de andra amerikanska
universiteten, vetenskapliga institutionerna och
sjukhusen finner man nu också tyska namn,
många av dem världsberömda. Några mera
kända kan kanske anföras: ekonomerna
Becke-rath, Briefe, Colm, Feiler, Kaehler, Lehmann,
Mayer, Schelting och Speier, kemisten Ernst
Berl, germanisten Bernhard Blume, klassikern
Hermann Fränkel och hans kollega Kurt von
Fritz, orientalisten A. Goetze, zoologen Richard
1 I detta sammanhang: kunde det inte snart bli
slut på citerandet av Hans Johsts berömda replik,
att så fort han hör ordet kultur, osäkrar han sin
revolver. Det vore anständigare att åtminstone
meddela sammanhanget. Vad Johsts figur här tar
avstånd från, är ju inte kulturlivet som sådant, som
han fortsätter att tjäna med samma kraft som under
sin kommunistiska tid, utan en viss sorts liberalistisk
kultur — som man visserligen kan ha en annan
mening om än han. Som belägg för principiell
kulturfientlighet duger i varje fall icke citatet.
Goldschmidt, kriminologen Hans von Hentig,
historikern Haj o Holborn, juristen F. Hessler,
bakteriologen Carl Lange och konsthistorikern
Alfred Neunmeyer.
I själva verket är tillströmningen av tyska
lärda till Amerika så enorm, att man har börjat
tala om en revolutionering av det amerikanska
universitetsväsendet. Det är inte första gången
i historien som ett land till tack för att det
öppnar sina gränser för politiska flyktingar
får ett betydande tillskott till sin egen
nationella kultur.
Något liknande gäller också om konsten och
litteraturen. Faktiskt håller New York i detta
nu på att bli konstens huvudstad i världen.
Man möter där hundratals tyskspråkiga
emigranter: målaren Georg Grosz och hans kolleger
Max Oppenheim och Rudolf von Ripper (de
två sista österrikare). Från arkitektskolan
Bau-haus i Dessau har kommit arkitekt Gropius
och hans medarbetare Maholi Nagy. Skulptören
Archipenko, som förr höll till i Berlin, arbetar
nu i Kalifornien. Från Frankfurt har kommit
två berömda namn — arkitekten Ferdinand
Kramer och museichefen Georg Swarzenski.
Det musikaliska livet domineras av tyska
namn. De tyska författare, som nu vistas i
Amerika, är en hel parnass — ett femtiotal. Bland
de mera kända namnen kan nämnas: Vicki
Baum, Bruno Frank, Wilhelm Speyer, Walter
Hasenclever, Ferdinand Bruckner, Friedrich
Wolf, Martin Gumpert, Richard Hülsenbeck,
Heinz Lippmann, kritikern Ernst von Kahler,
Emil Ludwig. Det är en hel kultur i exil.
Amerikas hållning mot dessa emigranter hör
till tidens få glädjeämnen. Kanske kommer
resultatet att bli en ny kultur i Amerika.
218
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
