Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Zilliacus, Emil, Runebergsdagar, anmäld av Johannes Edfelt - Hermelin-Törnblom, Carin, Ballad i moll, anmäld av Holger Ahlenius - Hjorth-Wetterström, Harriet, Den blå butiken, anmäld av Johannes Edfelt - Lyrisk årsbok, anmäld av Johannes Edfelt - Söderberg, Sten, Bror Kronstrand, anmäld av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
nen i Finland: till Runeberg, alltså. I många
av dessa strofer är det inte möjligt att ta miste
på den starka inspirationen. Någon gång kan
visserligen retoriken ta överhand över lyriken,
men den äkta och gripna känslan bryter ofta
igenom ordens pansar och gör diktcykeln som
helhet minnesvärd. Johannes Edfelt
CARIN HERMELIN-TÖRNBLOM: Ballad i
moll. Bonniers. 1940. 4: 75.
Den bok, vars titel läses här ovan, utgöres
närmast av ett antal gråtmilda, vemodigt
tillbakablickande stämningsmålerier kring ett par
degenererade adelsätter, deras anemiska
skugg-tillvaro och gradvisa utslocknande. Den sociala
aspekten på den avart av försvinnande
herr-gårds-”kultur”, som det här bedrives så mycken
omotiverad känslokult med, har författarinnan
själv i förbigående levererat (sid. 16): ”De
levde på sina gårdar och på gamla gårdar går
allt sin gilla gång så länge det finns pengar
och landet har fred och ro och då tjänare och
arbetare födas och dö på gården, självfallet
och rikligt i torpstugor och statstugor,
generation efter generation.” Ja, det är just det! Den
spröda minnespoesi på prosa, som i denna bok
ägnats herremanslivet på adelsgodsen, må vara
personligt känd och genomlevad men förmår
inte väcka någon sympati för de feodala
livsformerna och deras sociala förutsättningar;
som litteratur gör den intrycket av urvattnat,
förtunnat och förlegat nittiotal. Atmosfären är
instängd och unken; man grips av längtan att
slå upp fönstren och släppa in friskare vindar
av jord och arbete och nuets verklighet.
Holger Ahlenius
HARRIET HJORTH WETTERSTRÖM: Den
blå butiken. Bonniers. 1939. 5: 25.
Till den växande skaran av huvudsakligast
för kvinnor skrivande kvinnor får man räkna
Harriet Hjorth Wetterström, som till sin
debutroman ”Blommande ljung” nu fogat opus 2,
en roman om en frånskild stockholmsdam, som
energiskt och målmedvetet strävar efter att
fullkomna sin modebutik under en sedvanlig kamp
med dåliga finanser och allsköns annat trassel.
Denna författarinna är åtminstone inte ännu
någon människoskildring av pregnans och
precision: de figurer ur filmkretsar och
affärsvärld, som ställas oss för ögonen i denna roman,
äro dömda att snabbt förflyktigas från våra
näthinnor. Hennes talang vetter alldeles
otvetydigt åt ett annat håll: hon har nämligen ett
fint natursinne och kan med lyrisk inlevelse
skildra till exempel skärgårdslandskapet kring
Utö. Man önskade, att hon inte som nu
insyltade sådana friskt sedda landskapsbilder
i en skäligen ointressant romanhandling utan
läte dem verka fristående eller i ett annat mer
naturligt och självfallet sammanhang.
Johannes Edfelt
Lyrisk årsbok. En antologi 1938—1939.
Redigerad av Josef Kjellgren. Bonniers.
1939. 4: 50.
Denna antologi innehåller ett urval ur
fyrtiosju diktsamlingar, svenska och finländska,
utgivna under åren 1938 och 1939. Man får väl
förutsätta, att de av svensk lyrik allvarligt
intresserade — de äro som bekant inte alltför
många — redan i originaltappning tagit del
av den här representerade lyrik, som
överhuvudtaget är värd att stifta bekantskap med.
Men som översikt och sammanfattning kan en
antologi av denna art självfallet ha sitt
berättigande.
Ett avsnitt i denna volym påkallar särskilt
intresse, nämligen de dikter, som ur tidningar
och tidskrifter sammanförts under rubriken
”September 1938”. Den som är intresserad av
att studera tidshändelsernas nedslag och
uttryck hos svenska poeter kan där göra en del
iakttagelser. Flyhänt, fermt och en aning
journalistiskt yttrar sig exempelvis Karl Asplunds
reaktion i ett par snapshots med krigisk
bakgrund, medan Bo Bergman, Erik Blomberg
och Bertil Malmberg forma idédikter. Som
en mycket vacker dikt i denna avdelning vill
anmälaren beteckna Olof Lagercrantz’ veka
och varma ”Vaggvisa för ett krigsbarn”.
Johannes Edfelt
STEN SÖDERBERG: Bror Kronstrand. Målare
och resenär. Fritzes. 1939. 30: —.
Man kan inte med bästa vilja i världen säga
att Bror Kronstrands konstnärliga insats står
i proportion till prakten och priset hos den
volym som ägnats honom av Sten Söderberg.
Denne är nog anspråkslös att i förordet
försäkra att han saknar varje kompetens att skriva
om konst, därför har han ställt Kronstrands
skiftesrika liv — ”en enkel svensk pojkes
fan
245
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
