Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kurt Almqvist: Fyra dikter - Den egensinnige - Bebådelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KURT ALMQVIST
FYRA DIKTER
DEN EGENSINNIGE
I din åtbörd finns otålighet och skam,
när du stöter bort från dig den krona
vävd av blommor andra lyfta ödmjukt för att sona
mörka ursprung. Du, du ville vara bara stam.
Och hårdhet. Vara lika hård och hava samma färg
som detta grå och bruna berg
du griper om så våldsamt. — Årets tider
rinner främmande ned för din bark och glider
avsigkommet in bland lavars ärg.
BEBÅDELSE
Hennes blickar irrade
främmande bland blommorna. Så miste de dem helt. Hon stirrade
hän över dem. Hän över gläntan
vid vars rand hon setat länge, rak och spänd
i oavvänd
och ödslig väntan.
När så en osägligt varsam hand berörde hennes sköte,
var det som om någon smärtsamt bröte
sönder det, som hållit henne uppe som en bark,
och göte henne över denna mark
hon plötsligt vanmäktigt förnam: Hon kunde inte breda sig nog långt
ut över allt det växande och vida,
inte smyga sig nog mjukt och trångt
till varje blomsters sida.
290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
