Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar Maurus Fontana: Nya tyska böcker - Anmälda böcker - Trakl, Georg, Aus goldenem Kelch - Barlach, Ernst, Fragmente aus sehr früher Zeit - Kubin, Alfred, Vom Schreibtisch eines Zeichners - Weinheber, Joseph, Kammermusik - Bischoff, Friedrich, Das Füllhorn - Britting, Georg, Rabe, Ross und Hahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSKAR MAURUS FONTANA
tida estetik, i lika måtto präglad av kunskap
och kärlek.
Formen som öde upplevde den tidigt mogne,
på ett galiziskt slagfält år 1914 stupade
diktaren Georg Trakl, som haft ett utomordentligt
stort inflytande på den unga tyska lyriken ända
fram till våra dagar. Nu framlägger hans vän
Erhard Buschbeck Trakls ungdomslyrik:
”Aus goldenem Kelch” (Otto Müller,
Salzburg). Bilden av Trakl får genom hans
ungdomslyrik sin tidsbundna bakgrund, ty det
visar sig att Trakl från första begynnelsen,
också före sin egentliga mognad, behärskades
av samma känslor som under fulländningens
tid, nämligen sorgen över människans väg bort
från det gudomliga. En klagande röst över
västerlandets ruiner — sådan var Trakl.
”Fragmente aus sehr früher Zeit” ha utgivits
av den för någon tid sedan avlidne skalden
och bildhuggaren Ernst Barlach (hos
Ul-rich Riemerschmidt, Berlin). Av Barlachs
diktning voro hittills endast hans dramer bekanta,
alla förlagda till en kuslig spökvärld. Först
bland hans litterära kvarlåtenskap fann man
också prosa, bland annat en fullbordad roman.
Denna kvarlåtenskap offentliggöres för första
gången i och med dessa ”Fragmente aus sehr
früher Zeit”, som tillkommit vid sekelskiftet.
Det är bisarra visioner, fulla av humor och av
en språkets kapriciösa musikalitet. Var och en
som älskar och ärar Ernst Barlach kan här
återfinna hans väsen i all dess ungdomliga
friskhet.
Även tecknaren Alfred Kubin rör sig i en
spöklik fabelvärld. Han har också framträtt
som berättare med en självbiografisk,
fantastisk roman ”Die andere Seite”. I sin nya bok
”Vom Schreibtisch eines Zeichners” (Ulrich
Riemerschmidt, Berlin), som också innehåller
sjuttiotvå mycket vackra teckningar, återger
han spridda minnen ur sitt liv. Hans fantasi
växer nu inte längre ur rysningens schakt, den
har blivit mildare, nästan harmonisk. Det
för
håller sig härvidlag ungefär på samma sätt som
hos den åldrige Strindberg, som berättade
sagor för sig själv i ensamheten i Blå tornet.
Joseph Weinheber kallar sin nya
diktsamling ”Kammermusik” (Albert Langen—Georg
Müller, München). Den är som en vilopaus
efter den stränga formen i hans tidigare
diktsamlingar med deras grekiska metrik och
hållning. För Weinheber har denna gång det
angelägna varit inte plastiken utan musiken. ”Jag
vänder åter hem”, börjar inledningsdikten i
denna versbok. Weinheber återvänder till sin
fädernestad Wien. Och hur te sig denna gång
hans dikter? Under klar himmel ljuda fromma
och hängivna barnaröster, en flöjt ropar ut
sorgen över det förgångna, en violin snyftar
om synd och villfarelse, en cello ger hjärtat
sin ljuva tröst, ett dragspel sjunger jublande
om den glädje det är att vara en folkets son.
”Frukta ej! Bejaka, tro!” — detta är vad
Weinheber förkunnar i sin ”Kammermusik”.
Full av musik är också Friedrich Bischoffs
diktsamling ”Das Füllhorn”, som utgivits i
ett även som bokkonst betraktat mycket vackert
band hos Propyläen-Verlag, Berlin. Vemodigt
närmar sig diktaren barnets sfär, dystert
tränga från den förvirrade världen där ute
skymningens ångestfulla ballader in i
barndomens värld. Bischoffs dikter ha den ädla
hållning som utmärker all schlesisk lyrik från
Eichendorff till Klabund: dröm blir till musik,
med folklig enkelhet i känsla och uttryck
sjunger diktaren om människolivets
hemlighetsfullhet.
Hos bayraren Georg Britting lägger man
märke till upproret mot såväl diktens
musikaliska som plastiska form. I sin diktsamling
”Rabe, Ross und Hahn” (Albert Langen—
Georg Müller, München) formligen sönderslår
han språket för att inte bli sötaktig eller
heroisk. Britting lägger sig vinn om målerisk
lyrik, han söker och finner en diktform som
ger glimtar av känsla och landskap. Han
an
294
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
