Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Sjöberg, Gösta, Svarta båken, anmäld av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Svensken vid skiljovägen
GÖSTA SJÖBERG: Svarta båken. Norstedts
1940. 9: 50.
Att i mars 1940 ha färdig en roman om
nära fyrahundra sidor, som skildrar den nya
världskampens och finsk-ryska krigets
återverkningar i det svenska samhället fram till
och med regeringskommunikén och konungens
diktamen, måste betecknas som en verklig
journalistbragd. Så har den också utförts av
en gammal beprövad tidningsman, Gösta
Sjöberg, som under de senare åren
framgångsrikt försökt sig som romanförfattare. Man
har annars inte märkt så mycket av
journalisten hos författaren; i sina tidigare böcker
berättade han tungt och omständligt om ock
med ett myller av roande detaljer och kloka
essayistiska utläggningar. Årets bok däremot
har ett livligare tempo, och snabbleveransen
har satt spår i en flyktigare, mer skissartad
personteckning och en handling, som
egentligen endast består av slumpmässigt
hopkopplade episoder och existenser. Vad som
förlorats i djup och tyngd har vunnits i
impro-visatorisk friskhet och omedelbarhet, och som
ett första miljö- och stämningsreportage från
ett Sverige i förvirring, vacklan och själanöd
— sådant det nu levande släktledet tidigare
sluppit se det — har berättelsen sitt givna
intresse, förhöjt av primörens behag.
Svarta båken är namnet på ett sjömärke,
som varslar om ofärd när vi glida ut på vår
seglats med lik i lasten och ett gäcksamt och
allvarligt öde ombord. Och redan på bokens
första sidor ha de båda mäktiga potentaterna
kärlek och död mötts ute på havet, för att i
det följande hand i hand driva sitt spel med
människorna. Men författaren har lyckligt
undgått varje inslag av sensation. Vad han
vill visa oss är, hur vardagstillvaron
lång
samt och halvt omärkligt förvandlas under
världshändelsernas tryck. Vi få en god bild
av de första oluststämningarna, av
hamst-ringspsykosen och kannstöperierna,
känslo-tänkandet, den smygande defaitismen. De
individuella ödena börja rubbas en smula
ur sina utstakade banor eller bli befriande
likgiltiga mot den flammande bakgrunden.
Tills rysk-finska kriget bryter ut och med ens
ställer den yrvakne genomsnittssvensken inför
nya och oanade samvetskonflikter. Liksom
tidigare är det den nationella psykologien i
dess olika varianter som främst intresserar
Gösta Sjöberg, och han har även denna gång
givit en rad trovärdiga exempel på svenskt
folklynne, brutet i handlingskravets prisma.
Som riktfigur har han infört den finländske
konstnären Peter Nebius, med sina hämningar
och sin skrovliga yta en stolt och känslostark
natur, för vilken pliktens väg är enkel och
klar. För honom liksom de flesta av hans
landsmän kunde det nordiska statschefsmötet
bara ha en betydelse, och han reser i tryggt
medvetande om att de svenska vännerna skola
komma efter.
Men för dessa är det inte lika självklart. Ett
flertal tänkesätt och talesätt, från
socialdemokratien till yttersta högern, illustreras mer
eller mindre fylligt under berättelsens gång.
Det överdådiga och generösa i svenskt lynne
är åtminstone markerat i en fantastisk gestalt
som den vackra, rödhåriga Anna Lyhman,
som dimper ned i en segelbåt på västkusten
lika plötsligt och oväntat som hon
uppenbarar sig i Finland och omkommer vid en
bombraid. Men det är en flyktig, halvt
overklig uppenbarelse i boken, och betänksamheten,
övervägandet, osäkerheten ha där långt flera
och mer artikulerade stämmor. Huvudintresset
307
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
