Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Rüssel, H. W. Gestalt eines christlichen Humanismus; Eliot, T. S., The Idea of a Christian Society, anmälda av Gustaf Lundgren - Arosenius, Ivar, Sagor, anmäld av Georg Svensson - Nisser, Rosa, Guld och gröna skogar, anmäld av Sven Barthel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
I korta, välskrivna kapitel ger Rüssel en
översikt över hela den europeiska odlingen
från Sokrates till nutiden. T. S. Eliots lilla
bok har mera karaktären av personlig
bekännelseskrift. Författaren begränsar sig till att
tala om nutiden och närmare bestämt om
förhållandet mellan kristendom och politik,
kristendom och statsliv. Men egentligen
behandlar även han ämnet kristendom och
bildning. I samma mån som vi släppa de kristna
idéerna, räcka vi handen åt barbariet, menar
han. ”If you will not have God, you should pay
your respects to Hitler or Stalin.”
Gustaf Lundgren
Kortare anmälningar
IVAR AROSENIUS: Sagor. Med inledning
av Axel L. Romdahl. Åhlén & Åkerlund 1939.
Inb. 20:—.
En berömd tysk-amerikansk konsthistoriker
lär vid något tillfälle ha sagt, att såvitt han
kunde bedöma så var Ivar Arosenius den
märkligaste figuren i svensk konst. Till honom
gick det inte att leta upp överlägsna utländska
jämförelser, han var helt sin egen och sitt
lands. Yttrandet får väl tas som en av de
alltför vanliga generaliserande överdrifterna
men vittnar dock om säker instinkt och
okonventionellt gott omdöme. Arosenius hör till de
svenska genierna. Han är den lille flöjtisten i
vår andes elitorkester.
Ivar Arosenius’ konst har genomgående ett
litterärt innehåll. Han är en berättare, en
lyriker och aforismsägare, för vilken linjen
och färgen äro de naturliga uttrycksmedlen.
Hans små målningar kunna avnjutas rätt och
slätt som underbara färgsmycken, men de
låta också läsa sig som sagor och poem. Att
till och med den färglagda serien kan bli
konst av yppersta kvalitet bevisade Arosenius
i de sagosviter han under sina sista år
utförde. Ett urval av dem har nu av Axel
Romdahl samlats i en volym med
färgreproduktioner av god kvalitet, där dock papperet är
på fel led och formatet onödigt skrymmande.
Professor Romdahl har i de fall då konstnären
inte själv försett sina sagor med (ej särskilt
originell) text skrivit en summarisk sådan.
Åtgärden kan nog betecknas som överflödig,
ty dessa sagor rikta sig ej till barn utan till
fullvuxna personer, som inte torde behöva
några förklarande utläggningar. De ägna sig
i hög grad åt att njutas under enskild andakt,
som bara störes av en än så välmenande
cicerons påpekanden. Däremot är man enbart
tacksam för den romdahlska inledningen, som
är träffande och välskriven.
Bland de sagor som ingå i boken äro
”Ungersvennen och de sex prinsessorna”,
”Psyke”, ”Leda”, ”Blåklocka och fjäril”,
”Sagan om den bergtagne mannen”,
”Trollkarlen och kvinnofågeln” och ”Ben Onis
dröm”. De äro samtliga kostbara juvelkedjor,
underbart hopfogade av humor och melankoli,
österländsk livsnjutning och nordisk
naturpoesi. Georg Svensson
ROSA NISSER: Guld och gröna skogar.
Svenska äventyr och öden i Colombia.
Bonniers 1939. 8: 50.
”Guld och gröna skogar” är ett intressant
stycke svensk utvandrarhistoria, och sådant
har vi sannerligen inte för mycket av. Den
drar fram ur glömskan tre svenskar —
kapten Carl Sigismund von Greiff, bergsingenjör
Peter Nisser och före detta
guvernementssekre-teraren på St. Barthélemy Carl Ulric von
Haus-wolff — som år 1824 med sina familjer
utvandrade till Colombia, givetvis för att
exploatera guldfyndigheter. En av dem — von
Haus-wolff — reste hem efter några år som en slagen
man, men de två andra stannade för hela livet
och blev aktade och uppburna män i den unga
republiken. Deras ättlingar verkar där än.
Rosa Nisser har gjort ett gott arbete. Med
hjälp av dagböcker och brev har hon lyckats
åstadkomma en fyllig och levande krönika, rik
på målande detaljer och intressanta fakta.
Detta gäller i synnerhet skildringen av
utvandrarnas tidigare öden. Med åren blir det
tyvärr allt glesare mellan dokumenten. Inte
glesare emellertid än att man får ordentligt
besked. Boken är god läsning, ett stycke
pioniärhistoria och ett stycke kulturhistoria,
som är väl värt att dras fram i ljuset.
I förordet citeras ett uttalande av professor
Erland Nordenskiöld: ”Vi här hemma
negligera allt för mycket denna typ av människor.
Vi ha alldeles för lätt att glömma bort våra
duktiga och originella svenska emigranter.”
Rosa Nisser har gjort sitt för att fylla den
325
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
