Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Åkesson, Elof, The tacit assumptions of Swedish social life, anmäld av Erich Wittenberg - Rüssel, H. W. Gestalt eines christlichen Humanismus; Eliot, T. S., The Idea of a Christian Society, anmälda av Gustaf Lundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
examina, titlar, yttre ställning. Därför
utvecklas inte den enskildes initiativ i tillräckligt
hög grad, så snart det gäller frågor som ligga
utanför ”facket”. I detta sammanhang har Elof
Åkesson på ett synnerligen betydelsefullt sätt
utfört vissa tankegångar, som påminna om
Max Webers ”Politische Schriften”. Det
föreligger en risk att medborgarens fria initiativ
kommer att förkvävas i en
genombyråkrati-serad demokrati. Åkesson påpekar med rätta
att demokratiens framtid hänger på
möjligheten av ett fritt kulturellt meningsutbyte och
på en bättre uppfostran till självständighet
i tänkande och liv. Hur djupt en sund, socialt
färgad individualism redan trängt ned i det
svenska folket, visar självförvaltningens goda
resultat och befolkningens vitt utbredda
motstånd mot en för långt driven byråkratisering.
Denna ”revolt mot byråkratien” kommer till
uttryck till exempel i Strindbergs författarskap
och i Olof Högbergs ”Den stora vreden”.
Sverige är icke blott ett bålverk för
individualismen, framhåller författaren, utan också
ett pietetens och traditionens land. Ännu i dag
beror den svenske bondens liv, trots alla
förändringar i den sociala strukturen, på ”Svea
Rikes Lag” och Bibeln. Men detta hindrar inte
att bonden intar en självständig och kritisk
hållning både till rätten och religionen. Den
svenska rätten — sedan medeltiden en skriven
rätt — har betytt mycket för gestaltningen
av den svenska folkkaraktären. Den
idealistiska idén om kontinuiteten och det inre
sammanhanget i ett folks livsutveckling, vilken på
tysk botten representeras till exempel av Ernst
Troeltsch i hans föredrag om ”Demokrati och
kultur” (1919), har här utvecklats på ett
intressant och lärorikt sätt.
Svensken är inåtvänd. Han älskar inte stora
ord och fraser, men hans nationalism är djupt
rotad i den svenska historien. Hans ”neutrala”
hållning i utrikespolitiken beror på Sveriges
geografiska läge, vilket tvingar Sverige att
sträva efter ett öppet och fritt handelsutbyte
åt olika håll, men också på den självklara
aktningen för andra folks individualiteter.
Svensken är tolerant mot andra folk och har en
djup förståelse för deras andliga egenart och
kultur. Bekännande sig till en human
kulturnationalism fortsätter Elof Åkesson det svenska
kulturlivets stora traditioner från Geijer,Grubbe
och Viktor Rydberg till Hans Larsson.
Åkessons tankerika och fina skrift är inte
blott en källa till upplysning om svenska
förhållanden utan också ett gott bidrag till
folk-och kulturpsykologien. Den är livligt, klart och
medryckande skriven och har något att säga
varje bildad svensk. Erich Wittenberg
Kristendom och bildning
H. W. RÜSSEL: Gestalt eines christlichen
Humanismus. Pantheon akademische
Verlagsanstalt. Amsterdam 1940.
T. S. ELIOT: The Idea of a Christian Society.
Faber and Faber. London 1940.
Striden mellan kristendom och bildning,
kristendom och humanism är gammal. Men
från kristendomens första dagar fram till vår
tid har det också funnits teologer och
filosofer, som strävat att förena bildningen och
tron. På Tertullianus’ fråga, vad det väl kan
finnas för gemensamt mellan Greklands
filosofer och kristendomens profeter och apostlar,
har den möderne franske filosofen Etienne
Gilson svarat: ”Människan.” På ett
utomordentligt vinnande sätt gör sig H. W. Rüssel
till tolk för samma uppfattning. Humanismens
och kristendomens gemensamma angelägenhet
är att bilda och forma människan till en fri
och medveten varelse. Den västerländska
kulturens tre symboliska städer heta Jerusalem,
Rom och Aten. Rüssel gör front åt två håll,
å ena sidan mot varje försök att helt
sekularisera bildningen och å andra sidan mot den
antihumanistiska teologien. Att som Marx,
Comte eller Nietzsche försöka gå en genväg
förbi Europas klassiska religion är enligt
Rüssel att göra sig skyldig till romantisk
verklighetsflykt och ”historisk dekomposition”. —
Högst intressant är vad Rüssel säger om
Kierke-gaard, som betecknar en höjdpunkt i den
antihumanistiska kristna teologien. Kierkegaard
var orienterad både i bildningens och trons
värld, men på grund av den djupgående
splittringen i sitt väsen kunde han varken förena de
båda världarna eller helt bestämma sig för
någon av dem. Författaren till ”Enten —
Eller” hör i själva verket inte hemma
någonstans, han är utan fäste och utan rot, och
därför är också grundkänslan i hans liv ångesten.
324
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
