Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ludvig Nordström: Ur en loggbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUDVIG NORDSTRÖM
Sandö glasbruk i Ängermanälven på 1890-talet. Bakom skymta till vänster Lunde tullplats, till höger
Strömnäs sågverk bakom Svanö.
men utan någon sådan vikt, som tycks kunna
förklara, att den genom hela livet förblivit
ständigt närvarande i mitt medvetande och
vid de mest oförmodade tillfällen har dykt
upp.
Under några av sina senare år skötte
gubben far, jämte gamle snälle disponent
Lewerentz, om Sandö anrika glasbruk 3 V2
mil uppe i Ångermanälven, och jag brukade
rätt ofta vara där uppe, en sommar vikarierade
jag t. o. m. som bokhållare och skötte
avlöningarna, det var en sabla sommar, så trist
har jag sällan haft, och inte var det någon
affär att tala om heller. Lönen för hela
som-marns jobb blev summa 50 riksdaleros. Att
icke förglömma allt det ovett jag fick av
gubben, då jag glömde fukta kopieplånen —
det fanns inte skrivmaskin och
genomslags-kopior på den tiden — utan man hade tjocka
böcker med tunt silkespapper. Dessa papper
lades slätt över brevet, och över papperet
lades så ett vått plån, som i sin tur isolerades
från nästa brev genom ett tjockt, torrt plån,
varefter det hela pressades samman i en massiv
press av gjutjärn. Kopieplånen lågo i en
särskild plåtlåda, där de höllos fuktiga, genom
att man på kvällen for över dem med en våt,
platt pensel. Det ålåg mig att sköta om detta
jobb, men jag hade mycket annat att tänka på,
jag skulle ut på sjön o. s. v. och svek ofta min
plikt.
När så gubben far tog fram kopieboken
och det inte syntes mer av brevkopian än
några otydliga krumelurer ungefär som på en
tusenårig palimpsest, då kunde gubben inte
inne på kontoret uttrycka sina känslor rörande
den avkomma, han bragt till världen, utan
måste ta mig ut i farstun, men där lämnade
han inga som helst illusioner kvar i min
ungdomliga själ. Det var en sabla gubbe att vara
het, och svenska kunde han dessutom tala, så
att man till punkt och pricka förstod, vad
342
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
