Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ludvig Nordström: Ur en loggbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR EN LOGGBOK
Ängermanälven vid Rö.
han menade. Ja, det var faktiskt en prima
gubbe.
Så en sommarmorgon reste jag från Sandö
ner till stan med ordinarie passbåten, vilken
av dem det nu kan ha varit. Det var då det
hände. Vi hade lämnat Rö brygga bakom oss
— den ligger ett stycke härifrån mitt över
älven — jag satt morgonsömnig på övre däck,
klockan var väl ungefär 9 på morgonen, det
var, skulle jag tro, i augusti mot månadens
slut, och luften var solig men samtidigt fylld
av dis från havet, som ju här ligger alldeles
utanför uddarna.
Som jag så sitter där och stirrar sömnigt
rätt ut i solfåran, som nästan bländade mig,
får jag plötsligt se en underlig syn. Det
föreföll mig, som om det regnade — men inte
vatten — utan eld — eller, kanske snarast,
smälta blydroppar. Jag såg, hur de studsade
mot vattenytan, precis som vattendroppar,
d. v. s. när de träffade vattenytan, studsade de
upp igen, så att hela solfåran såg raggig ut.
Det var just det, som var det besynnerliga. Jag
fick en ögonblicklig känsla av, att världen var
helt annorlunda konstruerad, än man lärde oss
i skolan, jag fick en känsla av, att solskenet i
själva verket var ett bombardemang mot
jorden alldeles som störtregnet.
Redan på den tiden ritade jag, fast jag
lika lite då som senare tog några lektioner —
jag har aldrig kunnat uthärda med lektioner,
jag har velat finna ut saker och ting för mig
själv, det är det, jag funnit vara livets mening,
endast så kan man få sin egen värld, den enda
man verkligen kan någorlunda trivas i —
alltså, redan då ritade jag, och nu hade jag
gjort en upptäckt, som anslöt sig till två, som
jag tidigare gjort.
N:o 1.
En förhöstdag, det var för övrigt den dag,
då hela Sverige firade konung Oscar II :s
tjugufemårsjubileum som regent och skolan
hade lov, var hela familjen ute men jag var av
någon anledning hemma. Det var en underbar,
solig, hög, lätt förhöstdag, och jag kommer in
i ett av rummen, där en djupröd tulpan stod
343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
