Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alf Nyman: ”Fru Sorg”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”FRU SORG”
överföring också naturens sorg bana sig väg
i en suck. Och i Erik Johan Stagn elius’
all-bekanta dikt ”Suckarnas mystär” förlänas
sucken kosmisk innebörd:
Suckar, suckar äro elementet,
i vars sköte Demiurgen andas.
Högre kan man nog icke stiga i mystisk
uppskattning av denna starka respirationshämning
vid sorg.
Slutligen befinnes det, att den sörjande ”har
åldrats”. Säkerligen har man därmed träffat
rätt, åtminstone endels. Intrycket kan
visserligen i någon mån skrivas på den allmänna
muskelförslappningens konto. Men om en
människa under längre tid ligger offer för en stor
och svår sorg, så åldras hon verkligen — detta
som en följd av den undernäring, för vilken
organen, och icke minst huden, då utsättas.
Efter hand uppträda ”rynkor” och ”fåror”
i skinnet. Pannan ”fåras av sorg”, lyder det
målande litterära uttrycket. Så infoga sig också
dessa förändringar i huden inom ramen av de
fysiologiska rubbningar, som hophöra med
sorgen.
Dessa förändringar: av muskelspänningen,
av blodkärlens volym, av blodcirkulationen, av
andningen och körtelverksamheten, uppträda
fullkomligt ofrivilligt i samband med själva
känslan av sorg, som dennas omedelbara
fysiska uttryck eller efterdyningar. De utgöra
dess bakslag på vårt organiska liv. Och utan
denna rekyl förbleve måhända sorgen själv
utan full och gripande verklighet för oss,
liksom den då icke heller skulle röja sig utåt, för
vår mänskliga omgivning. Möjligen dristar
man säga, att det förhåller sig med sorgen
och dess samband med dessa organiska
förändringar som med violintonen och
resonansbottnen. Tonen finnes visserligen, resonansen
förutan. Men det är först genom resonansen
tonen får sin egentliga styrka och fyllighet;
det är tillika först genom denna mäktiga
tonförstärkning, som hela instrumentet löper fara
att taga skada och sprängas.
Kanske var det därför ej heller en
litterär tillfällighet, när Selma Lagerlöf utrustade
sin ”Fru Sorg” med ett skrämmande långt
finger, beväpnat med en ”stor, krokig klo”,
eller när hon gav henne tänder liknande
”taggarna på en såg”. Ty i sorgens
sinnesrörelse finnas förvisso rivande och skärande
verkningar, varigenom den blir ett lidande
icke blott för själen utan även för kroppen.
355
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
