Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
hjemme havde stillet i Skygge? Nu falder
Skyg-geme over Fest og Munterhed. Der er mørkt
derude og dunkelt hjemme. Dørene til det
glemte Bogskab aabnes — og se: fra det
strømmer Lyset klart og ukueligt til danske
Mennesker midt i en Mørketid.
På nationalteatrarna i Köpenhamn spelas
nationell dramatik och opera, och stämningen
i de ständigt fullsatta salongerna är hänförd.
Även vi i Sverige som nu äro avskurna från
våra kära broderfolk förnimma utan hjälp av
några bud den nya kraft som utstrålar från
de danska och norska folken i deras
hemsökel-ses tid. Även för oss framstår den norska och
danska kulturen som de rätta uttrycken för
dessa folks verkliga styrka, en styrka som
ingen jordisk makt skall förmå bryta ner.
Det Danmark vi känna ooh längta till
kommer leende emot oss i Oehlenschlägers strofer,
sådana de i detta nummer tolkats av en diktare
från andra sidan Sundet. På diktens vingar
återse vi Danmark och Norge och se dem blott
med klarare ögon så. Men i denna starkt
förnumna samhörighetskänsla med danskt och
norskt finns ingenting elegiskt. Tvärtom, för
Danmark och Norge randas en ny dag.
Hjalmar Gullberg
blev alltså Selma Lagerlöfs efterträdare på stol
numro sju i Svenska Akademin. Även om
Gullberg lika litet som någon annan kan
rem-placera Selma Lagerlöf så är det inte tu tal om
att han är värdig att ha säte i Svenska
Akademin, försåvitt denna församling skall anses
representera vår litterära och kulturella elit.
Gullberg är den yngste klassikern i vår lyrik;
han talar tidens eget språk och tolkar dess
problem, men samtidigt äger hans dikt distans
och höghet. Fastän hans alstring går knappa
tio år tillbaks i tiden rymmer den strofer, som
redan framstå i odödlighetens sublima relief.
Akademin är alltså utan tvekan att gratulera
till Gullberg. I lyckönskningarna till Gullberg
inmänger sig då snarare ett lätt tvivel. Ty
fastän yngre författare än han blivit invalda i
akademin utan att ta skada till sin själ måste
en ungdom alltid te sig en smula som sparv i
tranedans bland de aderton. Eftersom
ledamöterna väljas på livstid kan det ju inte
undvikas att medelåldern alltid måste bli ganska
hög och därmed den andliga temperaturen en
aning kylslagen. Och fastän akademin i sin
krets räknar flera långtifrån akademiska
personligheter så kan det inte förnekas att den
belönat dygden och sedesamheten oftare än
lidelsen och djärvheten. En ung person, som väljes
in där, påstämplas ett stort A i uppförande, en
äldre herre torde kunna uppfatta invalet
närmast som ett storkors av Vasaorden. Om äran
alltså i bägge fallen är stor så är den i
intetdera av den art, som får hjärtat att klappa och
blicken att lysa på människorna i dagens
Sverige, där Hjalmar Gullberg så helt hör
hemma. Dock tror jag inte man behöver befara
att Gullberg tar sin upphöjelse på sådant
allvar, att han låter den inverka på sin diktning.
Han lär säkert fortsätta i sin roll som
”ensamstående bildad herre”.
Ju mer akademin kan föryngras, desto
bättre är det i ett avseende: för utdelningen av
nobelprisen. Egentligen borde akademin vara
sammansatt enbart av kännare av modern
litteratur, eller också borde valet av
nobelpristagare med fullt förtroende överlåtas åt en
sakkunnig nämnd, vars beslut sedan akademin i
sin helhet kunde sanktionera. Ty antingen
skall man verkligen vara specialiserad på
modem litteratur eller skall man avstå från att
rösta.
Akademin går nu att välja ännu en ny
ledamot — efter Verner von Heidenstam. Att
invälja Pär Lagerkvist ligger närmast till hands,
men det gjorde det också när Gullberg valdes.
Vem som än blir den utkorade får man hoppas
414
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
