Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adam Oehlenschläger: Sankt Hansafton-spel. På svensk vers av Anders Österling - Prologens morgonsång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SANKT H AN S AF T O N-S P EL
O ljusa glans!
Naturens gnistrande stråledans!
Gjut i mitt bröst
din ljuva glädje, din varma tröst.
Snart är det förbi,
snart sjunker jag i
det kalla grus
och skådar ej längre ditt gyllne ljus.
Ack, livets lust!
I mig du flammar med flyktig pust.
Du lovar så stort
och varar så kort, mitt öga blir matt
och brister så fort
i den dunkla, den dunkla natt.
Stackars människolott,
vissna löv är du blott.
I den kalla urnan får du vila där,
medan det är så ljust och varmt och härligt här.
O du eviga natur,
innan jag famnas av mörkrets mur,
låt mig dyrka dig,
låt dig styrka mig!
Oändlig och huld
må din harpa du stränga
med havets silver och solens guld
och till mitt hjärta tränga
med harmoni
och lycklig sympati!
Flora, evigt unga mö,
vandrerska, som intet binder!
Rosorna på dina kinder
liva skog och mark och sjö.
Flora, evigt unga mö,
skänk din skönhet åt de arma!
Låt mig famna dig, du varma,
famna dig med kraft, och dö!
417
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
