Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eyvind Johnson: I Tröndelag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I TRÖNDELAG
om älven och landskapet: Sandnes,
Godejorden, Brenna, Nyneset; bortom Nyneset
slänger vägen sig i en lång och sedan tvär
kurva djärvt över till älvens södra sida. Sju,
åtta kilometer ovanför ligger gården Berg på
norra sidan — så högt, på en myrhylla och
med en så brant fjällvägg under, att man
måste tjudra småbarnen på sommarn, för att
de inte skulle falla ner, berättade någon.
Vi var inne på Mortenslund, fjellstue,
vei-vogterbolig också, tror jag, och drack kaffe.
Någon som skött denna utpost förut hade
drabbats av en fruktansvärd olycka förra året. Jag
hörde berättelsen där uppe. Veivogtern hade
fallit av en lastbil i full fart i en kurva, kastats
ner på vägen och blivit ett offer för den; han
blev alldeles sönderslagen. Det var året förut.
Man kunde beskriva olyckan in i minsta
detalj : hur man saknade honom, hur lastflaket
var tomt när chauffören snodde sig om, hur
man stoppade bilen och gick tillbaka och sökte,
hur man fann veivogtern och i rasande fart
körde honom ner till Formofoss och Grong.
Och ändå var det så onödigt med denna
olycka, sade man, han hade ju kunnat gå den
lilla biten hem i stället för att åka. ..
Det krokigaste vägstycket är mellan Bergfos
och Gosen, där vägen går ganska högt upp på
norra sluttningen av Vestre Brandsfjell. Man
stiger och stiger över det oöverkomliga: det
är de många spadtagens, de många
sprängskottens, det sega slitets väg. Bilen kör inte
upp, den arbetar sig upp mot och förbi den
veivogterbolig som med godmodig klagan och
kanske — trots allt! — kärleksfull ironi döpts
till Siberien. Då är man långt ovanför älven,
som blivit en liten ränna nere i dalbottnen.
På andra sidan blänker de branta sidorna av
Skarfjell, Langlöftfjell, Lifjellene, Lillefjell.
I fjället, nära vägen, ligger snöfläckar kvar
på många ställen. Man förstår hur det kan
vara på vintern.
Jag tänkte: Det måste vara underbart att bo
någonstans här en vintermånad i denna
absoluta fred. Ens postadress skulle kunna vara:
Gosen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
