Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Eyvind Johnson: I Tröndelag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EYVIND JOHNSON
orden. Många av jägarna var det bara skräp
med. De satt mest och klagade över
besvärligheterna och till på köpet åt de choklad fast de
var fullvuxna. En var så tokig att han ville
gå rakt över myrarna därjör att han trodde
att rakt fram var den kortaste vägen här! En
del bara skrev och ritade och brydde sig inte
mycket om jakten; till slut måste man skjuta
älgen själv åt dem.
Jag tänkte på Nils medan vi for upp längs
Snåsa i somras. Jag räknade ut, att vi skulle
söka upp honom och visa att man inte glömt.
Vi skulle starta från Nordli och följa
prästvägen från Laksjöen, ha tält med oss och ta
det lugnt. Men det blev inte av. Fast nog skulle
han ha blivit häpen. Fast nog skulle han ha
blivit lite till sig. Fast nog skulle han kanske
tyckt att det var storartat til ihukommels.
Nu, på våren 1940, när jag skriver det här,
önskar jag av hela min själ ett evigt helvete åt
den människa eller omänniska som använder
sin makt att vrida världen så att någon kanske
fäller bomber över Græssaamoen!
*
Fläktremmen blev allt slakare när vi från
Snåsavattnets nordvästra hörn fortsatte vidare
över fjället på vei n: r 50 mot Formofoss. Vi
måste stanna då och då och låta motorn andas
ut och svalka sig; kylarvattnet kokade hotande
under dessa sexton kilometer. Fågel flög upp,
en hare tumlade sommarbrungrå över vägen.
Skogen lämnade oss ett tag, men kom igen när
vi åter sjönk en bit ner mot Formofoss, där vi
körde upp på gårdsplanen vid det stora
pensionatet, som samtidigt är handelsbod och
bensinstation och har en vacker trädgård, där
det redan började ta sig. Forsen gick på som
en evig åska. Sandölaälven och — tror jag —
Lurulven flyter ihop (om man skall använda
ordet flyter om detta vilda möte) och störtar
ner i Namsen nedanför Grong, det fina
lord
paradiset vid den mest älskade och mycket
berömda laxälven.
Innan vi kunde fortsätta på det åtta mil
långa stycket upp till Lövsjöli i Nordli måste
vi ha ny fläktrem. Vi rullade försiktigt ner
mot Grong och tog oss fram till bil- og
repara-sjonsverkstedet, som dundrade, brusade och
fräste och luktade av en nästan amerikansk
sommaroptimism i denna livliga bondbygd.
I och kring hela verkstan var bullrande, glad
fred, man hade gott urval av fläktremmar och
vi fick en ny lika fort som en vissling. Här
hade man funnit livets djupa mening: att
provköra bilar, att överhuvudtaget köra bil, att
vara i denna bygd, under det väldiga fjället
på andra sidan älven, att se engelska
laxfiskare komma och fara, att ha nära till byen,
Namsos, att ha järnväg hit och en tunnel för
framtida tåg rakt genom fjället. Det var
motoriserad folkdans, eller hur man skall kalla
det. Man reparerade allt: cyklar,
slåttermaski-ner, vagnar, och skrapade bort den melankoli
som kanske fanns här på vintern, den lordlösa,
den bilfattiga, den cykelomöjliga
timmervintern.
Grong! Namnet låter som ekot av ett
dyna-mitskott mellan fjällen. Ganska tät bebyggelse,
hus i rader och bondgårdar längre upp; och
på flera ställen höll folk som det gått bra för
på att bygga små villor som nog var färdiga
till i höstas.
*
Ett stycke av vägen, några kilometer, är
alldeles rakt; det är nyväg eller mestadels nyväg.
Det är en spets, som pekar framåt, in i skogens
kropp. Jag minns, att vid ett ställe stod en
flaggstång, med flaggan hissad, mitt i vägen.
Det såg egendomligt ut. När vi kom fram så
var där vägkrök och nybygge. Namnen på de
få gårdarna uppefter dalen säger en hel del
426
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Sep 22 15:56:30 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1940-6/0020.html
