Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knut Hagberg: Om böckers ägande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNUT HAGBERG
OM BÖCKERS ÄGANDE
Det mesta och bästa som kan sägas om
böckers ägande och rätta hanterande
uttrycktes i början av 1300-talet av den lärde engelske
prelaten Rickard de Bury, biskop av Durham,
i ett förträffligt arbete kallat Philobiblon.
”Näst efter mässkläderna och de kärl, som äro
ägnade åt Herrens kropp”, säger han där bland
annat, ”förtjäna utan tvivel de heliga böckerna
att av klerkerna behandlas med största
aktsam-het; ty dem tillfogas en skymf, varje gång en
smutsig hand dristar sig att vidröra dem.”
Även de profana böckerna borde, ansåg
biskopen av Durham, hanteras med den största
aktning, och han har många visa råd att ge
rörande böckers rätta förvaring och utlåning.
I fråga om principerna för förvärv och
samlande av böcker är emellertid Philobiblon en
kanske icke helt pålitlig auktoritet. ”Om
visheten”, skriver Rickard de Bury, ”som är en
oändlig skatt för människorna, allena sätter
priset på böckernas värde, såsom det
föregående ger vid handen, är outsägligt, huru
skall ett köp, där man köper ett oändligt gott,
kunna bevisas vara för dyrt? Fördenskull
uppmanar oss människornas sol Salomo att gärna
köpa och ogärna sälja böcker, Ordspr. 23.”
Denna regel, att dyrhet ingalunda bör avhålla
oss från böckers inköp, praktiserade biskopen
av Durham på ett sätt som väckte en del
betänkligheter. Dels bragte honom hans
samlar-begär till ruinens brant; dels råkade han vid
vissa bokaffärer överskrida de råmärken, som
dåtida moral föreskrev för en andans man.
Rickard var den förste kände men ack,
ingalunda den siste bibliofil, hos vilken kärleken
till böckerna till slut överskred all sans och
måtta.
Att man icke bör köpa fler böcker än man
hederligt kan betala, tycka ju alla, även
Rickard de Bury, ehuru det föll sig svårt för
honom att praktisera denna regel. Man bör
strängt taget icke heller ha fler böcker än dem
man tänker läsa. Detta innebär, att man bör
göra sig av med — sälja eller byta ut — alla
sådana böcker, som man anser sig vara
definitivt färdig med redan efter en första
genomläsning. Det dog häromåret en läroverkslärare
i Göteborg, vilken lämnade efter sig ett
bokförråd på 50 000 band, som det visade sig att
varken offentliga bibliotek, antikvariat eller
enskilda voro nämnvärt intresserade av. Den
bortgångne hade under ett långt liv köpt upp
och samlat allt vad han kunnat komma över
av dagslitteratur, skolböcker, årsredogörelser,
tidskriftsuppsatser, kataloger; några särskilt
rara eller vackra böcker funnos icke i hela
den stora samlingen. Antagligen var det också
en förhållandevis ringa del av alla dessa
böcker, som ägaren själv i livstiden verkligen
hade någon glädje av. Ett ännu oförnuftigare
sätt att samla böcker lär ha praktiserats av en
häromåret avliden magnat i Stockholm. Det
berättas om honom, att han på sin bokhylla
bland annat hade fem fullständiga sviter av en
432
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
