Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knut Hagberg: Om böckers ägande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM BÖCKERS ÄGANDE
och samma lyxupplaga av Kiplings samlade
skrifter. I detta fall äro böckerna degraderade
till rätt och slätt väggdekorationer, utan att på
något sätt vara av betydelse för ägaren genom
sitt innehåll. En sådan samlare har icke mer
kärlek till böckerna än den som apterar gamla
bokband till cigarrettskrin.
Om man tycker mycket om en bok, vill man
också gärna äga den. Man kan icke på annat
sätt bli rätt förtrogen med den. I olika
sinnesstämningar, under olika förhållanden, i olika
årstider passa olika böcker; har man dem icke
tillgängliga just när man känner lust efter dem
har man gått miste om det bästa de kunna ge.
Jag tror för min del icke heller, att man riktigt
kan älska böckers innehåll och vara likgiltig
för deras utseende. Den verklige bokälskaren
försakar nog rätt mycket för att ha sina böcker
bundna och för att äga de författare han tycker
bäst om i tilltalande editioner. Det har ofta
gjorts narr åt det samlarbegär, som främst
inriktar sig på första upplagor, och det kan
naturligtvis få överdrivna uttryck. Men det
kan också rent sakligt vara lärorikt att studera
en berömd bok i dess första upplaga;
utstyrseln ger en tidsfärg som kan vara av
betydelse för uppfattande av vissa nyanser i
innehållet. Jag anser jag gjorde en god affär, när
jag en gång bytte ut Vitterhetssamfundets
pretentiösa och skrymmande Lenngrenupplaga
mot originaleditionen av Skalde-Försök; jag
har läst dikterna mycket oftare och med
mycket större glädje i deras gamla, smakfulla
uppställning. Och nog är det mycket i
exempelvis Heidenstams första böcker som är i släkt
med originalupplagornas gammaldags trevliga
utstyrsel. Man vill icke se sin själs älskade i
paltor; man kan icke heller vara alldeles
likgiltig för, hur de böcker man tycker om och
ofta läser äro tryckta och bundna.
Det ligger i sakens natur, att var människa,
som överhuvud har något intresse för sin
boksamling, måste tycka, att den är den bästa som
finns. Man kan beklaga att den icke är större,
men man måste mena att urvalet, med de
gränser det har, är det yppersta möjliga. Ty i annat
fall ägde man givetvis icke just dessa böcker
utan i stället andra. Man bör aldrig draga sig
för att byta ut böcker som man får; nya i
bokhandeln, begagnade i antikvariaten. Om en
man visar mig en lång rad av böcker på sin
hylla, försäkrande att han icke sätter något
pris på dem utan fått av en slump, så vet jag
att han icke sätter pris på böcker överhuvud.
Vår boksamling bör vara det personligaste vi
äga, det tydligaste och mest konsekventa
uttrycket för våra böjelser, intressen och åsikter.
Det är därför klart, att fastän jag själv
tycker att min boksamling är den bästa jag
sett, så kan en människa med annan smak och
läggning tycka tvärtom. Kvantitativt är den
ingalunda överväldigande; den omfattar vid
pass femtusen böcker. Men jag anser att alla
dessa ha värde för mig; allt som tyckts mig
likgiltigt eller av efemärt intresse har jag bytt
ut mot åtråvärda verk. När man i sexton år
anmält en väsentlig del av den utkommande
litteraturen ha dessa byten blivit ganska
många. Sedan jag var ung gymnasist har jag
också både i Sverige och utomlands haft
mycket svårt att passera ett antikvariat utan
att stanna en stund och vända på dammiga
bokhögar. Och med vad jag så under årens
lopp köpt i den vanliga bokhandeln, med
särskilt aktpågivande av engelska kataloger, har
jag fått en samling som räcker för mina behov,
ehuru jag naturligtvis också drömmer om att
öka och förbättra den.
Sådan den är bereder den mig dock så pass
mycket tillfredsställelse, att jag är innerligen
glad åt att jag icke gjort samma bragelöfte
som Faust:
Werd’ ich zum Augenblicke sagen:
Verweile doch! du bist so schön!
Dann magst du mich in Fesseln schlagen,
Dann will ich gern zu Grunde gehn!
433
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
