- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Sommarnummer juni-augusti 1940 Årg. 9 Nr 6 /
459

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Romaner från England - Anmälda böcker - Rhys, Jean, Good Morning, Midnight - Thomas, Dylan, Portrait of the Artist as a Young Dog

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ROMANER FRÅN ENGLAND

överallt, känner sig löjlig och omöjlig. Hon
hoppas inte längre på kärleken, väntar sig
ingenting av framtiden. Allt vad hon säger
och gör är bara ett ansträngt, ömkligt försök
att efterlikna de andra, de säkra, obekymrade.
Men alla genomskådar henne obarmhärtigt,
avslöjar hennes eget inre tvivel på sin rätt att
existera. Alla tycks undra varför hon inte
redan hoppat i Seine. Till och med tiggerskan
som hon ger några francs ser på henne med
utmanande, ironisk blick. Hon flyr för den
grymhet hon tycker sig läsa i allas ansikten,
”denna rosiga, träaktiga, oskuldsfulla
grymhet”. Själva husen skrämmer henne med sin
ondskefulla uppsyn. Hon stänger helst in sig
på hotellrummet bedövande sig med
sömnmedel och smyger sig ut bortåt kvällen som
en skugga, irrar mellan biografer och barer,
dricker för att utplåna sig själv. Det är en
sj älvövervinnelse för henne att gå in
någonstans, en kraftansträngning som ofta följs av
gråtanfall.

Men hon strävar tappert för att inte
alldeles glida ut ur tillvaron. Hon har redan en
pälskappa som kommer henne att se
välbärgad ut, hon tvingar sig att köpa en ny hatt,
att låta färga håret. Och så träffar hon en
ung man, en gigolotyp, som påstår sig ha
rymt ur Främlingslegionen. Hon vill inte låta
bedra sig, det måste vara pengar han är ute
efter, han vill bara inte tro att hon är fattig.
Hon avvisar honom ståndaktigt, tills han
slutligen en kväll kommer in i hennes rum och
hon ger sig. Men in i det sista vägrar hon
hoppas att det inte är fråga om pengar.

Nå, detta är ju ett romanslut. Det är den
föregående skildringen av Sashas misär och
förtvivlan som är äkta, med en lidelse i
tonfallet som övertygar. ”Folk talar om det
lyckliga livet, men det lyckliga livet det är när
man inte längre bryr sig om ifall man lever
eller dör. Dit når man blott efter lång tid och
många misslyckanden. Och tror ni man får

vara kvar där? Aldrig. — När man är död
för världen, då räddar världen en ofta, om
inte för annat så för att göra en till en löjlig
figur.”

Jean Rhys visar en passionerad insikt i
livets mörka sida, i den skygga, olyckligt
isolerade kvinnans tragedi, henne för vilken
ingenting annat väntar än likgiltighet,
ensamhet och ålderdom. Hon kan skildra allt som
hör dit med uppdriven konstnärlig känslighet,
med en korthuggen, patetisk saklighet av
betydande verkan. Hennes konst lyfter det
beklämmande till den befriande förlösningens
plan. Och hennes detalj säkra parisiska
etsningar från gator och kaféer frammanar
bakgrunden med suggestiv påtaglighet.

Dylan Thomas har man lärt känna som en
ung skald med besatt fantasi och excentriskt
bildspråk, upphovsman till ett slags surrealism
i balladform, med associationer både till
druidernas heliga ekar och till folkliga
bibelföreställningar. Hans prosabok, ”Portrait of the
Artist as a Young Dog”, verkar först som en
överraskande antiklimax. Där man väntat sig
orakeldunkla fantasier finner man i stället en
rad skarpögt realistiska, solklara skildringar
från uppväxtåren i Wales. Man har svårt att
riktigt förena bilden av poeten Dylan Thomas
med denne prosaist, men ser man bort ifrån
det hindrar ingenting att man uppskattar hans
bok. Den är osedvanligt ung och vital, frisk
och munter; den har en doft av grönska och
rinnande vatten; den speglar på ett livligt,
blankfejat sätt en oftast idyllisk
landsortsvar-dag, som dock har sina inslag av skräck och
drama, likt svarta gruvhål i ett
sommarlandskap.

Först kommer barndomsminnen från
landsbygden: han är stadspojken på besök hos
släktingar och känner sig med alla sinnen som

459

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 22 15:56:30 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1940-6/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free