Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Fogelqvist, Torsten, Svenska och klassiska utsikter, anmäld av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Torsten Fogelqvist på resa
TORSTEN FOGELQVIST: Svenska och
klassiska utsikter. Bonniers 1940. 6: 75.
Torsten Fogelqvist begagnar gärna
flygmaskin, när han är ute på långfärd. Men den
som därav sluter sig till att han är en jäktad
turist, som finner behag i själva
kilometer-slukandet, misstar sig kapitalt. Han är tvärtom
den konträra motsatsen till den modernaste
typen av reseskildrare, som skall vara med
överallt där det händer något för att uppleva
historia i vardande. Även bildligt talat föredrar
han att se länder och orter i fågelperspektiv;
det dagsaktuella, anekdotiska och
småpitto-reska intresserar honom betydligt mindre än
de stora konturerna och de levande
sambanden mellan nytt och gammalt. Och när det
gäller att urskilja dessa konturer och få dessa
associationer är han grundligt förberedd. Så
sent som vid fyrtio års ålder anträdde Torsten
Fogelqvist sin första utrikesresa. Dessförinnan
hade han haft god tid på sig att lära känna
dels sitt eget land, dels skaffa sig den
humanistiska bildning, som för honom utgör själva
nyckeln till reselivets underbara värld. När han
inför Poseidontemplet på Kap Sunions krön
erinrat sig Hjalmar Gullbergs underbara dikt
om kolonnadens niosträngade lyra utbrister
han:
Det blir synd om ett släkte, som inte längre kan
fatta denna dikt, synd om sönerna av en generation,
för vilken myten dött och historien förlorat sin
lockelse, som inte känner sagan om Afrodites födelse
eller vet, vem Sapfo var. Dess tid kommer kanske,
om man får hålla på att reformera skolorna i
anti-klassisk och antihistorisk anda. Vad landskapet skall
bli tomt och skönheten själlös utan alla historiens
livgivande, fantasibefruktande och rikedomsalstrande
associationer.
Det är nog fara värt, att vi redan hunnit mer
än halvvägs till detta stadium, åtminstone här
i landet, där utlandsresorna av dem som så
hava kan i allmänhet avverkas redan i
skol
åldern eller de första utbildningsåren, då
ögonen nog äro nyfikna och sinnet mottagligt men
lusten att dröja och spörja outvecklad.
Fogelqvists inställning till resandet sätter
också sin prägel på hans stil. Den är fylld av
associationer och skickligt utnyttjade citat;
han gör sällan en anmärkning om något han
ser och upplever, som inte låter foga in sig i
ett större sammanhang. För att begagna hans
egna ord inför en grekisk relieffigur: ”Han
tänker förbi ögonblicket och omgivningen,
han tänker inåt mot sig själv. Ögat skådar
hinsides och insides.” En dylik skildringsteknik
kan lätt bli maner hos den som är bättre
begåvad på minnets vägnar än på sinnenas.
Inför frestelsen att få nedskriva en sinnrik
formulering offras gärna exaktheten och
pressas innehållet. Men Fogelqvist är ingen
kriaskrivande epigon, han är suverän över sina
uttrycksmedel och tillräckligt robust och
bond-förståndig för att inte gå i fällan. Från
lärdomshögfärd och virtuositet är han kemiskt
fri, därför väcker han ej blott vår beundran
utan vår förtroendefulla sympati.
Hälften av den nya reseboken är ägnad
Sverige, den andra hälften Italien och
Grekland. Två av de svenska uppsatserna
demonstrera författarens utomordentliga förmåga att
samordna natur med kultur, aktuellt och
tidlöst med historiskt. De röra båda verkliga
hjärteangelägenheter och tillhöra det bästa han
skrivit. Uppsatsen om det svenska natursinnets
långsamma upptäckande av Sverige formar sig
till en fin översikt över svensk konst och
litteratur, som ideligen genomlyses av
personliga hågkomster och reflexioner. Den
innehåller koncentratet av de första fyrtio årens
reseupplevelser. Den andra större uppsatsen
handlar om Östergötlands sju städer, och här
är författaren riktigt på sin mammas gata.
Eljest äro de svenska sakerna smärre
natur
491
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
