Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Ekelöf: Från bokhyllan - Anmälda böcker - Hamsun, Knut, Pan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄN BOKHYLLAN
ställd, plågande andra genom sj älvplågeri.
Som sådan kan hon likaväl vara en
efterkrigs-typ. Även om Lawrence’s skildringar av
liknande människor brukar vara annorlunda
färgade, så är det likväl bland dem han till stor
del rekryterar sitt galleri. Edvarda tillhör nog
nutiden.
Både Hamsuns och Lawrence’s problem är
den i djupet primitiva människans, man kan
säga konstnärens eller erotikerns, vantrevnad
i kulturen. Vilken besynnerlig likhet — och
olikhet! — finnes det inte mellan Glahn och
skogvaktaren i Lady Chatterley. Båda
författarna är primitivister och som alla stora
primitivister religiösa. Men där kommer
olikheten : Lawrence’s religiositet har ett praktiskt,
konstruktivt, protestantiskt drag. Minst av allt
vill han vara rådlös, och han avskyr känslan
av olycka nästan som om den bottnade i
bristande personlig hygien. Hamsun är
enklare, innerligare, man kan säga frommare,
åtminstone i sina bästa, mest inspirerade böcker.
Och han är absolut ensam inför sin gudom,
medan Lawrence ofta drar fram en apparat av
riter, myter och kollektivitet.
I kapitlet om Järnnätterna får den
ham-sunska fromheten ett av sina starkaste uttryck:
”En Tak for den ensomme Nat, for Bergene,
Mørkets og Havets Sus, det suser gjennem mit
Hjærte! En Tak for mit Liv, for mit
Aandepust, for den Naade at leve inat, det takker
jeg for av mit Hjærte! Hør i Øst og hør i
Vest, nei hør! Det er den evige Gud! Denne
Stilhet som mumier mot mit Øre er
Alnaturens Blod som syder. Gud som
gjennem-væver Verden og mig. Jeg ser en blank
Spin-deltraad i Skinnet av min Nying, jeg hører en
roende Baat paa Havnen, et Nordlys glir
op-over Himlen i Nord. Aa, ved min udødelige
Sjæl, jeg takker ogsaa meget fordi det er mig
som sitter her!”
”Jeg takker ogsaa meget fordi det er mig
som sitter her!” — ett skönare och innerligare
uttryck kunde denna fromhet knappast få.
Glahns naturreligiösa förvissning är att han
äger ett värde i sig själv. Edvardas olycka och
hatkärlek till honom bottnar i att hon saknar
denna förvissning. Ändå är hon inte värdelös,
inte ovärdig — ty hon vet i varje fall att hon
saknar och det är åtminstone att vilja äga. Att
det sedan ändå går olyckligt är en annan sak.
Det finns djup och det finns
människokunskap i Pan och man återupplever dem med
glädje, framför allt därför att
människokunskapen och djupet ingenstädes gör sig breda.
Skildringen av den komplicerade Edvarda är
lika osökt som skildringen av den enkla,
osammansatta Eva. Att profilerna inte är
etsade med syra gör dem bara trovärdigare och
ljuset kring dem vackrare. Vad Hamsuns
primitivism beträffar äger den i förhållande
till våra dagars fördelen att ännu inte vara
helt medveten, att ännu vara primitiv. Den
ena förhåller sig till den andra — tycks det
mig — som renässansen till barocken.
Gunnar Ekelöf
490
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
