Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
konsten. Även där har demokratien och
klassutjämningen medfört rika tillskott av
egenartade individualiteter.
Se vi sedan till den mottagande parten,
publiken, så har den naturligtvis också tack
vare demokratien mångdubblats under de sista
decennierna. Att denna massa genomsnittligt
måste bli mera passiv och okritisk än forna
tiders bokligt bildade elit är självklart, men
att eliten med nödvändighet samtidigt skulle
blivit mindre och fått svårare att hävda sig
är inte bevisat och knappast sannolikt. Den
svenska demokratien, sådan den avspeglar sig
i vårt litterära liv, ligger alldeles tydligt i
händerna på en elit. Det finns sålunda inte några
exempel av betydelse på att pressen i sin
litteraturbedömning medvetet skulle ägna sig åt
flirt med den halvbildade publiken. Det skrivs
och trycks massvis med likgiltigt gods för den
breda okritiska publiken, speciellt i tidskrifterna,
men det finns inga tecken på att dessa
industriprodukter skulle ha avtrubbat folkintelligensen
ända därhän, att det skulle finnas färre kräsna
läsare nu än för tjugufem år sedan. Den goda
litteraturens stigande upplagesiffror bevisa
motsatsen. Varje människa befinner sig
intellektuellt på barnstadiet någon tid av sitt liv,
många göra det hela livet. Även de senare
kunna unnas andlig spis efter sin
konsumtionsförmåga. För alla dem som ha
utvecklingsmöjligheter groende inom sig görs tillräckligt
mycket för att deras själar skola nå upp
i ljuset fortast möjligt. Många goda författare
och goda läsare ha sporrats att bli det av leda
vid dussinlitteraturen. Det är omöjligt att
fastställa: detta är enbart skadligt, detta är nyttigt,
detta är strunt, detta bestående konst. Kulturen
alstrar liksom naturen med en slösande
ymnighet som gör varje rationellt röjningsarbete på
förhand dömt att misslyckas.
Inom konstlivet är anblicken ännu mer
uppbygglig. Man kan gott säga att den
konstnärliga konsten i Sverige har monopol på
mark
naden, säkert till många trohjärtade
tavel-vänners förargelse. Hötorgskonsten bär inte
förgäves sitt namn, den är hänvisad till
marknadsstånd och trottoarer. När den försöker
sticka upp huvudet inom andra lokaler får
den genast ett koppel pressmän över sig. Det
köps mycket konst i Sverige av i dag — men
det mesta köps på avbetalning av sanna
konstälskare som vägledas av utomordentligt
förstående och nogräknade konsthandlare.
Nej, man får nog akta sig för att i en
stämning av äckel över veckotidningsnoveller, bj ärt
lysande och vilt utbasunerade best-sellers,
smockfulla biografer med billiga program och
enklare radiounderhållning bryta staven över
demokratien. Det vore verkligen att kasta ut
barnet med badvattnet. Endast demokratien
skapar förutsättningar för en verklig elit, en
elit som uppstått ur den fria konkurrensen
och inte genom statliga utnämningar. Vi leva
i en bullrigare och mera blandad värld än
sjuttonhundratalets fine lärde. Men var och en
som har öron att höra med skall nog mitt
i o väsendet urskilja konstens melodi lika ren
som någonsin och kanske mera fulltonig och
mångstämmig.
Vi uppleva nu den stora, världsomspännande
motsättningen mellan demokrati och diktatur.
Herr Kehler är på sitt område beredd att utan
tårar se demokratien gå under. Men
alternativet heter diktatur, och ännu ha vi inte sett
bevis på att diktaturen skulle vara
hälsosammare för konsten än demokratien. Låt vara
att Kehler inte åsyftat införande av diktatur
i Danmark utan vad som plägar kallas en
”stramare livsföring”. Men han sticker inte
under stol med att denna om så erfordras
måste genomföras med tvång. Vi tro inte på
tvång i någon form. Kultur kan endast alstras
i fri kamp. Den kultur som ej är frukten av
ett organiskt växande är inte värd att ägas.
Georg Svensson
510
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
