Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
demokratiske Udvikling. Demokrati er ikke
ubetinget et Gode og ikke uden Afslag et
Onde. Det er godt, at alle Mennesker bliver
regnet for noget. Det er skadeligt, at alle
Mennesker bliver regnet for det samme.
Aands-liv og Litteratur taaler ikke en altfor kraftig
Indblanding fra de Folk, som ikke aner, hvad
det Hele drejer sig om. De begynder maaske
med de bedste Hensigter — men inden der
er gaaet lang Tid, er Aandens Gerning
for-vandlet til Madstræb og Litteraturen blevet
en Græsgang for Oplysningsfilistre og
Dilet-tanter af den argeste Art.
Kunsten er for dem, der kan. Til Kunstens
Kunnen hører ogsaa Evnen til at paaskønne.
Kunsten er en Sag mellem dem, der
frem-bringer, forfærdiger, skaber Kunstværkerne,
og dem, der kan paaskønne disse Værker for
det, de er værd, ikke i Penge, men i aandelig
og æstetisk Kvalitet. Et Publikum, som ikke
forstaar sig paa Kunst, er værre end slet intet
Publikum. For Analfabeter er der Haab — de
har ingen Hemninger. Sandsynligheden er paa
Forhaand for, at hvis man byder dem god
Kunst, vil de akceptere den. Men vort oplyste,
uendeligt magelige, meget selvtilfredse
Publikum manifesterer hele Aaret rundt, at det
fore-trækker Jask og Fabriksvare for Kunst. Et
Publikum, som tror om sig selv, at det har
Forstand paa Kunst, at det har Smag og
beviser det paa den Maade, der sker i
Danmark i Dag, virker i Forhold til al gryende
Kunst og Aandsliv som en Dyne, der bliver
lagt over et lille Barns Mund.”
Dansk konst och litteratur har, enligt Kehler,
degraderats till en penningfråga. Böcker och
konstverk bedömas inte efter kvalitet utan efter
ekonomisk framgång, och denna framgång är
betingad av i vad mån konstnärerna och
författarna göra den demokratiska massan till
lags. Därför måste alla de människor, som
äro engagerade i denna förflackade
konstproduktion för den halvbildade, försoffade
publi
ken, bort. ”Kun imod Folkets overfladiske
Lyst og beskæmmende Ladhed, men i
Over-ensstemmelse med dets dybeste Trang og til
dets eget Bedste kan den Gerning gøres, som
skal sætte ny Farve paa dansk Aands Fane.”
Angrepp på demokratien äro just nu
opportuna, men det finns ingen anledning att
misstänka Kehler för att utnyttja tillfälliga
konjunkturer. Han har alltid varit konservativ,
enligt mångas uppfattning reaktionär, och med
frankt högmod sett ned på profanum vulgus.
Huruvida hans uppskattning av modern dansk
kultur är rättvis eller ej skall och kan här
inte diskuteras. Däremot tål hans allmänna
resonemang vid att begrundas. Skillnaderna
mellan dansk och svensk demokrati torde inte
vara större än att det som är sant där nere
borde vara det också här. Kan man alltså tala
om ett svenskt kulturförfall motsvarande det
som Kehler tycker sig urskilja i Danmark?
Absolut inte. Svensk litteratur, för att börja
med den, har visserligen inte under låt oss
säga de sista två decennierna kunnat uppvisa
en sådan serie av toppgestalter som nittiotalets
blomstringstid, men den har i gengäld haft
större bredd och djup. Den företer bilden av
ett verkligt nyodlingsarbete, som ännu inte
hunnit bära sin fulla skörd. Ur andligt
oförbrukade folkskikt har ny kraft strömmat till,
män och kvinnor med frisk syn och nya
sociala erfarenheter ha tillfört svensk litteratur
massor av nytt stoff och nya tankegångar.
Detta är i och för sig inte så överraskande,
men det märkliga är att det icke minst varit
bland dessa ur folkdjupet uppstigande diktare,
som den konstnärliga ambitionen och
skaparkraften varit tydligast. Ingen kan väl nu
förneka att det är demokratiens, eller rentav
socialdemokratiens förtjänst att denna
nyrekrytering kunnat äga rum. Utan folkbildningsarbetet
hade dessa diktare inte haft samma chanser
att nå fram till ett fritt uttryck för sina
andliga gåvor. Likadant är det inom den bildande
509
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
