Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knut Jaensson: Hjalmar Bergmans diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJALMAR BERGMANS DIKTNING
den födde berättaren: dramatisk livlighet,
fantastisk åskådlighet, ett säkert och originellt
ordval, ett utpräglat sinne för drastiska effekter
och en förmåga att ständigt överraska och
kvarhålla spänningen. Det muntliga föredraget
präglar hans stil, som därav får sin
naturlighet. Stoffet forsar fram oavbrutet, han måste
till varje pris berätta, gestalta och agera.
Därav spontaneiteten och livligheten. Han är
dramatiker och skådespelare i en person. Hans
människor talar med individuella röster, hans
känsla för tonfall är utpräglad. Denna känsla
för ordens valör och betydelse, som ingalunda
begränsar sig till enbart replikerna, ger den
bergmanska stilen dess speciella karaktär av
muntlig improvisation och subtil formulering.
Därmed sammanhänger också hans stilkänsla.
”Girolamo Savonarola” är hållen i en
mästerlig florentinsk krönikestil, ”Komedier i
Bergslagen” i den gamla kärva, svenska
krönike-stilen. Orientalismen är utmärkt fångad
stilistiskt i ”Vävaren i Bagdad”, och ”Herr von
Haneken” är ett sannskyldigt mästerstycke
i tidig svensk adertonhundratalsstil.
Men denna sällsynta begåvning hade
naturligtvis sina baksidor. Man är inte ostraffat
dramatiker och skådespelare i en person: det
är nästan omöjligt att i en sådan situation
inte då och då falla offer för teatereffekter.
Det finns också sådana i alla Hjalmar
Bergmans böcker och skådespel. Man har inte heller
ostraffat huvudet ständigt fullt av bestickande,
originella och paradoxala uppslag. Följden
blir att man ibland gör alltför extravaganta
konstruktioner och spinner vidare på alltför
lösa hugskott. Det finns dessutom i hans senare
produktion och i flera av hans skådespel
tröttande pratsamhet, banala effekter och happy
ends. Detta om baksidorna.
Men hur är det? Har inte framsidorna också
sina defekter? Finns det inte över hans
människor något marionettartat? Finns det i hans
oändliga människogalleri ett enda riktigt
porträtt? Vi befinner oss återigen mitt bland hans
krumelurer, figurer och filurer, denna gången
överraskande dem från den konstnärliga sidan.
Vad är egentligen detta för slags konst?
En framstående, realistisk romanförfattare
utbrast en gång med skärpa och förtrytelse:
— Hjalmar Bergman, nej fy fan, det är
ju bara en borgerlig underhållningsförfattare.
Och motsagd sköt han av en torped: Han är
inte realist.
Den realistiske romanförfattaren hade rätt:
Hjalmar Bergman är inte realist.
Det är han fullt medveten om. Föreläsningen
”Karikatyr och kliché” (tryckt i ”Det har
berättats mig”) ger besked. Bergman skisserar
där de båda motsatta konstuppfattningar, som
han i huvudsak tycks räkna med, men kallar
dem inte romantik och realism utan överför
dem till ett psykologiskt plan. [Med ”de något
vårdslöst valda termerna karikatyr och kliché”
åsyftar han emellertid ”ingalunda någon
estetisk värdesättning” (?)]. Det gäller alltså å
ena sidan en konst, vars princip är en
överdriven sanning, å andra sidan en konst med en
mängd förklarande detaljer, en vetenskapligare
konst. Bland ”karikatyristerna” finner han
Dostojevski, bland ”klichémakarna” Goethe.
Karikatyren har mera liv, klichén större
sannolikhet.
”Karikatyren är de brända skeppens, de
upprivna broarnas krigskonst. Den är alltid
— om den eljest gör skäl för sig — en
renodlad sanning. Den är alltid trovärdig men
mera sällan trolig. Klichén är ofta trolig men
aldrig, aldrig trovärdig i samma eminenta
grad som karikatyren.”
Så försöker han skifta rättvisa mellan de
båda konstformerna, men hans hjärta är
naturligtvis hos hans egen, hos karikatyren.
Men Hjalmar Bergman är en alltför
dubbelbottnad och komplicerad natur för att låta sig
påklistras en etikett. Så också hans konst. Hans
543
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
