Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar Maurus Fontana: Nya tyska böcker - Anmälda böcker - Bergengruen, Werner, Der Tod von Reval - von Schmidt-Pauli, Elisabeth, Ein Gedenkbuch - Loerke, Oskar, Hausfreunde - Müller, Ernst, Stiftsköpfe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSKAR MAURUS FONTANA
i intimt förhållande, vilket ger hans noveller
ett spöklikt drag men också en befriande
humor, ty döden drar här alltid det kortaste
strået gentemot livet.
Av Werner Bergengruen föreligger också en
biografi över E. T. A. Hoffmann, som på ett
mycket lyckligt sätt får fram dennes
konstnärliga profil. Den har utkommit i serien ”Die
Dichter der Deutschen” (Cotta-Verlag,
Stuttgart) . Den fruktbara tanken med denna
värdefulla samling vackert tryckta, med porträtt
prydda och mycket behagliga böcker är att
diktare skall tala om diktare — att en diktare
i viss mån ur inre valfrändskap skall gestalta
en tidigare stor diktares andliga och
konstnärliga bild. Detta mål har man på ett
förebildligt sätt uppnått, när man låtit Edgar
Maass skildra kämpen Lessing, eller när
Martin Beheim-Schwarzbach för oss in i Novalis’
mystik och ”Weltoffenheit”, när Albrecht
Goes för första gången uppvisar det
demoniska hos Mörike, när Josef Magnus Wehner
skildrar Hebbels tragiska kamp att finna sin
inre bestämmelse, eller när Emil Merker
för oss rekonstruerar Stifters värld i hela dess
rikedom. Även de andra banden fyller sin
uppgift att ge fin karakteristik och tolkning:
om Wilhelm Busch skriver Peter Scher, om
Grillparzer Robert Hohlbaum, om Wolf ram
von Eschenbach Gertrud Bäumer, om Matthias
Claudius hans ättling Hermann Claudius, om
Droste-Hülshoff Tamara Ramsay, om Fritz
Reuter Friedrich Griese, om Liliencron Hans
Leip, om Grimmelshausen H. E. Busse och
om Kleist Bernt von Heiseler.
”Ein Gedenkbuch” kallar Elisabeth von
Schmidt-Pauli sin studie över Rainer Maria
Rilke (Benno Schwabe und Co., Basel).
Författarinnan stod Rilke nära under åren efter
skapandet av ”Das Stundenbuch”, och denna
hennes förtrogenhet med Rilkes personlighet
både som diktare och människa skänker boken
dess värde, samtidigt med att den genom
publi
cerandet av hittills otryckta brev av diktaren
fogar flera nya väsentliga drag till Rilkes bild.
En hyllning till genierna utgör på ett
förebildligt sätt också Oskar Loerkes ”Hausfreunde”
(S. Fischer, Berlin). Herder, Stifter, Jean Paul,
Goethe (som författare till ”West-östlicher
Diwan”), Riickert och Hugo Wolf är de
”vänner i huset”, med vilka Loerke umgås och som
han i dessa essayer tackar med rört hjärta och
vaket omdöme. Loerkes vänner är alla bärare
av humanitet och därför också våra vänner.
Själva den tyska andens födelse i dess bästa
form kommer man nära inpå livet i boken
”Stiftsköpfe. Schwäbische Ahnen des deutschen
Geistes aus dem Tübinger Stift” av Ernst
Müller (Eugen Salzer, Heilbronn). Det är
en anspråkslös bok; just därför skulle man
vilja önska den stor spridning, ty det bästa
i tysk kultur är ofta anspråkslöst. Tübinger
Stift var en av den tyska andens stora
uppfostrare till humanism och till klassicism. Om
man överblickar raden av dessa ”Stiftsköpfe”,
sådana de här skildras: Johannes Kepler,
Schel-ling, Hegel, Hölderlin, Hauff, Mörike, David
Friedrich Strauss, Eduard Zeller (”Philosophie
der Griechen”), Friedrich Theodor Vischer
och Hans Vaihinger — ”als-ob”-filosofen —,
så får man samtidigt en överblick över nästan
alla strömningar i tysk kultur, här företrädda
i märklig kraft och renhet.
Som ett hoppingivande tecken på dagens
andliga situation måste man uppskatta de
många försöken att åter anknyta det aktuella
till kulturarvet. När Propyläenförlaget i Berlin
ger ut böcker, som på 350 sidor och med
50 textbilder var låter ett diktarliv framträda
i självbekännelser, brev och andra vittnesbörd,
så betyder detta ett närmande till diktens
skapande källor och till den tyska andens
anfäder. I sanning, vem av dessa skulle vara
mer kallad att visa den tyska ungdomen vägen
och ge den ett exempel än Goethe med alla
sina krafter harmoniskt samarbetande, Schiller
560
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
