Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar Maurus Fontana: Nya tyska böcker - Anmälda böcker - Dietz, Franz, Die Gesellschaft der Jugend - von Simpson, William, Der Enkel - Hartmann, Wolfgang, Verena Calonder - Andres, Stefan, Der Mann von Asteri - Bergengruen, Werner, Der Tod von Reval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA TYSKA BÖCKER
ungdom har ingenting och vet ingenting och
aktar ingenting; den är så grymt ensam, att
djävulen får ett lätt spel med den. Men även
här visar sig själens kraft starkare än faran.
De unga människorna, som inte vill tro på
själen och inte hittar in till den, går under;
den yngling, som räddar sig ur tidens
babyloniska förvirring fram till själen och därmed
till barnaskapet hos Gud, kan ensam oförstörd
och full av mod gå in i framtiden. ”Människan
kan man glömma men inte hennes bild! Skapa
den på nytt!” Med denna uppmaning slutar
detta virvlande pandemonium med dess bilder
av skräck, amoklopp och — till sist — en
återfunnen tro på det gudomliga i människan.
William von Simpson, vars stort anlagda
roman om en familjs liv i tidsrummet från
1875 till 1900 — den hette ”Die Barrings” —
omnämndes i dessa spalter, när den kom ut,
för i sin nya roman, ”Der Enkel” (Riitten
und Löning, Potsdam), historien om Barrings
vidare fram till vår egen tid. De adliga
ostpreussiska lantjunkarnas efterkommande
förlorar genom sin egen svaghet och oförmåga att
behärska livet inte bara det gods han ärvt utan
också sig själv. Han verkar mer än en gång
som en skeppsbruten. Efter långt sökande
hittar han till sist ändå en mening i sitt liv:
att fortsätta sin gamla familjs livslinje. På ny
mark börjar han på nytt sina fäders och
förfäders arbete med torvan. Boken börjar som
en familjeroman men slutar som en
utvecklingsroman. Även i ”Der Enkel” visar sig
William von Simpson som en kraftfull
berättare och överlägsen människoskildrare.
En roman om en familj — närmare bestämt
en schweizisk läkarfamilj — finner man i
schweizaren Wolfgang Hartmanns nya bok,
”Verena Calonder” (Hyperion-Verlag, Berlin).
Även Verena Calonder lider under
förbannelsen att vara ”ein Enkel” och därigenom
behöva bära föregående generationers synder.
Hon finner emellertid inre frihet och kraft nog
att försona det förflutna med det ännu
kvar-levande och därigenom lösa detta familjeödes
gordiska knut genom sin ifigeniasjäls renhet.
Wolfgang Hartmann berättar med fin
intuition för alla psykologiska underströmmar och
mellantoner och samtidigt med en påfallande
förmåga av symbolisk gestaltning i stor och
stram stil.
Försoning, inre frihet från skuld är också
temat i romanen ”Der Mann von Asteri” av
Stefan Andres (Ulrich Riemerschmidt,
Berlin) . Denna försoning framträder på ett mycket
egendomligt sätt, liksom också enslingens i
Asteri skuld är av mycket egendomlig art.
Denne flydde till ensamheten i ett grekiskt
urlandskap för att dölja ett mord, som han
begått, men framför allt därför att han inte
ville vara far till sin son, därför att han i stället
för denna allvarliga plikt föredrog att vara
obunden och ensam. Det är den stegvisa
återgången från ett liv för sig själv till ett liv med
andra och för andra, som här skildras.
Romanen är en betydande litterär produkt, särskilt
vad gäller språket och själva skildringarna.
Romanens problematik ligger inte i ett för
litet utan i ett för mycket. Stefan Andres
— som härstammar från Rhenlandet och lever
i Italien — kämpar ännu med problemet att
kuva sin fantasis tropiska rikedom på gestalter
och bilder till fast form.
Werner Bergengruens historier, ”Der Tod
von Reval” (Hanseatische Verlagsanstalt,
Hamburg), är — vilket numera förekommer ganska
sällan — äkta noveller: de har den äkta
novellens klart avgränsade uppslag och rena form,
och de utmärker sig dessutom för en
blommande rikedom i fantasi och lynne liksom
för formellt mästerskap. Novellen är en adlig
konstform; kanske är det därför den i våra
dagar är i utdöende. Werner Bergengruen
förmår rädda över detta novellens adelsvärde
till vår tid. I hans historier lever ännu en gång
det baltiska Reval upp. Till döden står han
559
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
