Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stig Ahlgren: Från bokhyllan - Anmälda böcker - Lagerlöf, Selma, Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN BOKHYLLAN
SELMA LAGERLÖF: Nils Holgerssons
underbara resa genom Sverige. I—II.
Stockholm 1906—07.
Hur läste ”fordna tiders barn” ”Nils
Holgersson”? Jag har bara mina egna
erfarenheter att gå tillbaka till. Vid en omläsning lade
jag märke till att magien i färden med
flytt-fågelssträcket totalt undgått mig, när jag i
sjuårsåldern satt på småskolebänken och läxade
i mig resan. Den tedde sig för mig aldrig som
underbar, mirakulös. Läseboken, tryggt
föredragen av en malmöitisk lärarinna, som bar
järnbrosch och hade fönster vettande åt den
fula Pauli kyrka, föreföll mig som en ändlös
krönika, där smutsiga stadsbilder och
färglösa vattenfall passerade revy utan att
nämnvärt låta sig störas av den lille gåsapågen och
hans tilltag. Dessa kom i andra rummet och
bedömdes strängt av lärarinnan med hänsyn
till att Nils Holgersson och gässen aldrig
förekom på de suddiga vykortsfotografier, varmed
någon fantasilös nämnd utrustat läseboken. En
teckning av John Bauer hade visserligen inlett
framställningen, men på denna var Nils
Holgersson tre gånger så stor som Mårten
gåskarl, vilket inte ingav förtroende för fabeln
om luftresan. Parkerad som jag var i den
trista vykortsverkligheten, omgiven av risiga
träd och svartgrå gräsmattor, fick jag aldrig
uppleva Sverige i fågelperspektiv, som Nils
Holgersson fastklängd vid gåshalsen, utan stod
bland andra dumma barn och kikade upp, när
strecket passerade. Vi upplevde tack vare de
infernaliska vykorten Nils Holgerssons
underbara resa i grodperspektivet. Naturligt nog,
eftersom vi var små grodor som satt och
kväkte på livets första stavelser i småskolans
kärr. Men vad det skulle varit roligt om man
fått följa med upp i luften!
Det var vykortens fel, men det var också
tidens, utvecklingens. Att det går ett
stormsvep av piskande vildgåsvingar genom
läseboken, att det ena hisnande perspektivet
av
löser det andra (än glider man fram över
skånska slott i värdig flykt som en
bull-toftaturist på söndagsuppstigning, än kämpar
man förtvivlat i rykande storm över Gotska
Sandön som ett arméhydroplan på
rekognoscering), hade man svårt att föreställa sig
för ett kvartssekel sedan, då flygets
utveckling ännu låg i sin linda. Nutida barn är med
på galoppen, de har läst Aerotransports
reklambroschyrer och tidningarnas reportage och
varit på ”Kalle på Spången”, de har ingen
svårighet att sätta sig bakom Nils Holgersson
på gåskarlens rygg. De har lärarinnor som
kan ta med sig praktupplagan av ”Nils
Holgerssons underbara resa genom Sverige” till
skolan och visa Bertil Lybecks strålande
teckningar, som i lika hög grad tillgodoser det
sakliga intresset och luftäventyrets perspektiv.
Den tekniska utvecklingen föregreps av
författarinnan, när hon skrev ”Nils Holgersson”
1905. Slår man upp ”Nordisk familjebok” för
1904, artikeln ”Aeroplan”, får man läsa att
flygmaskinen är en fågelimitation som
knappast har framtiden för sig. Men redan 1908
hyllas brasilianaren Santos Dumont för att han
under 211/5 sekunder lyckats höja sig 6 meter
över marken, ”ett hittills ouppnått resultat”,
tillägger familjebokens flygsakkunnige. Det var
på denna grund Selma Lagerlöf hade att bygga,
när hon skulle locka ungdomen med sig på
en flygfärd över Sverige. Undras om inte de
partier av sagoboken, som avhandlar själva
luftresan, kunnat uppskattas först av en senare
tids småskoleklientel ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
