Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
Man kan knappast klandra en svensk
bokförläggare att han frestas försöka sin lycka med
översättningen av en bok, som i sitt hemland
redan sålts i upplagor på hundratusentals
exemplar.
Tesen om västmaktspropagandan på den
neutrala bokmarknaden ter sig ännu
besynnerligare, när man tar del av den andra
över-siktsartikeln i Die Weltlitteratur. I den
behandlar doktor Wallfried Vernunft ”den franska
framstöten i Nordeuropa”, som satts in
framför allt inom skönliteraturen och genom sådana
författare, som icke såra skandinavisk
livsuppfattning utan lättare anammas genom sin
allmängiltighet. Typiskt är, menar doktor
Vernunft, att den asketiske Mauriac
uppmärksammats av översättarna medan den äventyrlige
Montherlant ännu ej tolkats. Jo, det har han
visst, men i övrigt har det varit en källa till
bedrövelse hos alla vänner av fransk kultur
att den franska litteraturen mer och mer
förlorat sitt grepp om vår publik. 1939 utgavs
summa fem moderna franska romaner i svensk
översättning mot nittionio engelska och
amerikanska (siffrorna ur Svenska bokhandelns
julkatalog).
Till slut några ord om den tyska litteraturen.
Den har under de senare åren intagit en något
mera gynnad ställning än den franska, men
det medges att disproportionen mellan
översättningar från tyskan och från engelskan är
mycket stor. Observeras bör dock att den tyska
emigrantlitteraturen är lika litet översatt som
den rikstyska. Thomas Mann, Stefan Zweig,
Franz Werfel, Lion Feuchtwanger, Remarque
och Vicki Baum voro inarbetade i Sverige
långt innan de blevo emigranter. Det finns på
svenskt förläggarhåll avgjort intresse för att
utge god tysk litteratur, och förbindelserna
mellan tyska och svenska förlag äro livliga.
En litterärt betydande tysk bok har lika stora
utsikter att bli översatt som en god engelsk,
men för politiska tendensromaner med
propagandistiskt innehåll finns ingen marknad
i Sverige, lika litet som en svensk bok med
demokratisk förkunnelse har utsikter att bli
utgiven i Tyskland. Något medvetet svenskt
avståndstagande från den tyska litteraturen
föreligger inte, nu lika litet som förr, och man
får hoppas att litteraturutbytet mellan de båda
länderna skall kunna fortgå och ökas utan
inblandning av annan propaganda än den som
ser till den litterära förtjänsten.
Pär Lagerkvists
inval i Svenska akademien hälsas med djup
tillfredsställelse. Av de skalder, som kunde komma
i fråga som Heidenstams efterträdare på stol
n:r 8 — även Tegnérs stol —, var Lagerkvist
avgjort den värdigaste. Det är känt att
Heiden-stam själv skattade honom högst av de lyriker
som kommo efter honom, och det är uppenbart
att Lagerkvist och Heidenstam trots alla
olikheter i fråga om utgångspunkter och utveckling
stå varandra nära på fundamentala punkter,
framför allt då i uppfattningen av skaldskapets
höghet och förpliktelse. De kulturvärden, som
nu äro hotade såsom aldrig förr, ha i
Lagerkvist en av sina modigaste försvarare och
djupsinnigaste tolkare. Därför är det ett gott
symtom att akademien kallat honom till sin
ledamot. Lagerkvists rent litterära kompetens för
utmärkelsen har länge varit så iögonfallande
att man börjat befara att akademien ämnade
förbigå honom såsom alltför stridbar och
omstridd. Detta var alltså att misskänna
akademien, som nu, trots förlusterna av Selma
Lagerlöf och Heidenstam, är homogenare och
vitalare än på länge. Man skulle rentav kunna
säga att de sanna humanisterna för närvarande
ha klar majoritet bland de aderton.
Georg Svensson
589
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
