Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl Ragnar Gierow: Ur ”Väktarsånger”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL RAGNAR GIEROW
Men ingen dräng behöver
slå liv i dennes länder.
Han svepte gisslet över
sin rygg med egna händer.
Den röda strömmen sköljde,
han tycktes nära slutet,
men gisselslagen följde
varandra oavbrutet.
Omtöcknad, som välsignande
plågoriset höll han
i piskans skaft, och dignande
ständigt framåt föll han.
Jag ser de en gång sköna,
förvridna anletsdragen,
och jag hör honom stöna
i sekler under slagen.
Runt hela jorden svämmar
en blodström, där han sviktat
med sönderslagna lemmar
och ögat framåtriktat.
III.
Hög är min läktare,
vitt jag ser,
mänskors väktare,
över er.
I er eländiga,
sorgsna höst
lyss till min ständiga,
starka tröst!
Lyss i klarnande
soluppgång
än till min varnande
väktarsång!
592
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
