Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl Ragnar Gierow: Ur ”Väktarsånger”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR rÄKTARSÅNGER”
VIIL
Vakande lyss mitt öra
bort genom tid som går.
Vindarna kan jag höra
sjunga för vilande år.
Haven torka med stumma
slätter där bruset stod.
Böljande långsamt skumma
åldrarnas ebb och flod.
Vakande ser mitt öga
tider som förestå.
Dalarna hävas, och höga
fjäll segna ner och förgå.
Sprängda planeter forsa
ut sitt brinnande grus.
Slocknade stjärnor korsa
rymden med avskuret ljus.
Flammande rötår skola
antända markens märg,
sorlet av källor spola
åter ur unga berg,
onda och goda öden
ömsa i gränslösa år.
Ständigt besegrad döden
ständigt återuppstår.
Kraften som allt förenar
diar i vaggande fång
tillvarons tvillingspenar,
uppkomst och återgång.
Under himlar som bländas,
strödda med sotiga klot,
släkten födas och ändas
ännu vid askens rot.
595
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
