Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eyvind Johnson: Den ensamma kvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EYVIND JOHNSON
köket hör hon modern vända sig i sin säng.
Hon stannar mitt på golvet i sin kammare och
lyssnar. Hon går så tyst som möjligt fram till
fönstret; han står fortfarande under moderns
fönster och funderar. Nu tar han upp något ur
högra rockfickan, flyttar över det till vänstra
handen och söker i byxfickan. Hon hör att
det är tändsticksasken. Han tar ut en
tändsticka, sticker först hål på ägget han har
i handen och suger ut det, sedan det andra,
hon hör sörplingen och smackljudet. Skalen
släpper han rakt ner framför fotterna och det
frasar när han trampar på dem. Nu går han
bakom eken. Hon hör mjölkhämtarn skramla,
han släpper locket på marken, dricker. Det
plaskar ännu en skvätt i hämtarn när han
slänger den ifrån sig. Han kommer fram till
fönstret.
— Du kan ge mig en cigarrett om du har.
Tonen är inte ovänlig, men det är som om
han talade för sig själv. Hon har ett paket
vir-ginia på nattduksbordet och räcker honom det.
— Varsågod, säger hon.
Han tänder en och sträcker upp paketet men
ångrar sig och stoppar det i fickan.
— Jag har inga cigarretter, säger han.
Då han dragit ett par bloss tittar han upp.
— Du kan gå och lägga dig nu, säger han.
Men låt fönstret stå oppe ifall jag kommer
tillbaka.
— Ja, Sander.
Han har gått upp på vägen. Där står han
och röker och funderar någon minut. Han
tittar mot hennes öppna fönster och framåt
vägen. Så slänger han cigarretten och börjar
gå. Den ligger där och glöder.
Hon väntar. Hon tar av sig kappan och
lägger den på sängen, så tar hon på sig kappan
igen och står vid fönstret. Hon hör ännu hans
steg, de är långa och mjuka.
— Maria —
— Ja, mamma?
— Stäng fönstret och lås ytterdörren!
— Ja.
Hon går åter genom köket och ut i farstun.
Där står hon och lyssnar. Hon vrider om den
gamla, tunga nyckeln och lägger på haspen.
Sedan står hon i köket och har låst köksdörren.
Sedan står hon i sin kammare och har låst
dörren. Hon stänger fönstret, tar av sig kappan
igen och lägger sig på sängen.
Hon sluter ögonen. Hon har sträckt ut sig
och lägger högra armen under huvudet. Hon
utesluter dem. Hon utesluter Berntson. I
morgon är det en ny dag, då kan hon tänka
på honom och besluta sig. Hon försöker
utesluta Sten. Han är så långt borta. Han kunde
ha kommit någon gång förr. Han kunde ha
kommit hit förra sommarn. Han kunde ha
kommit för en vecka sen. Hon utesluter Sander.
Han borde dräpas, tänker hon. Någon borde
dräpa honom. Han släpper mig inte. Någon
borde slå ihjäl honom. Om Sten ville slå ihjäl
honom nu! Men Sander har slagit folk
sanslösa förut och fick sitta inne för det i fem år.
Men han är ingen tjuv! tänker hon. Han är
ärlig, han stjäl inte! Han skär sönder
cykelringar, men han stjäl inte!
Om jag inte vore så ensam.
Om jag hade någon att säga allt vad jag
tänker för mig själv i min ensamhet.
Hon kommer ihåg cykeln som står vid
gaveln. Nu har hon stigit upp och tagit på
sig kappan. Jag vill ha frisk luft här inne,
annars kvävs jag. Hon öppnar fönstret
försiktigt och ställer det på glänt. Låset knäpper.
När hon smyger genom köket knarrar en
golvplanka. När hon låser upp köksdörren knäpper
det i låset.
— Ska du gå ut igen, Maria?
— Jag ska bara ställa in cykeln — en cykel
som står ute. Ifall det blir regn.
Den blinda svarar inte. Maria hör att hon
vänder sig i sängen.
Hon låser upp farstudörren och lyfter haspen.
Dörren gnisslar, men det gör ingenting. Cykeln
606
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
