Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Albrecht, Karl I., Den förrådda socialismen, anmäld av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Utkikspost i Utopia”, Hindus’ ”Rött bröd”,
Muggeridges ”Vinter i Moskva” och Sheeans
”Länder i lågor” hör den till dem, som ge
väsentliga och självständiga upplysningar om den
ryska sovjetverkligheten. Och den gör det
från en bredare grundval, ett annat
utgångsläge och ur andra synpunkter än någon av de
ovannämnda. Den har alla utsikter att i
framtiden bli betraktad som ett historiskt
dokument. Och sådana komma, för detta land och
denna epok, att bli i särskilt hög grad av
nöden. I Sovjetunionen pågår nämligen sedan
ett tiotal år och mer en gigantisk och
sällsport metodisk historieförfalskande
verksamhet, ett arbete, som med hänsyn till
Sovjetrysslands andliga isolering, massornas förslavande
och intelligensens terrorisering har stora
utsikter att lyckas.
De ovannämnda fyra engelska och
amerikanska författarna äro samtliga journalister.
Däri ligger både deras styrka och deras
svaghet: styrkan i förmågan att se och skildra,
svagheten i det oemotståndliga begäret av
effektsökeri.
Litterärt sett kan Albrechts bok icke mäta
sig med någon av de ovannämnda. Dess styrka
ligger på ett annat plan. Albrecht vet mer om
Sovjetunionen och har sett mer av Ryssland än
någon av de andra; han saknar ingalunda
förmågan att skildra vad han sett, och han gör
som författare ett fullständigt ärligt intryck.
Men det är överallt stoffet, icke författaren
som talar. Även när han skildrar sina rent
personliga upplevelser sker det i lugn och
refererande ton. Författaren avger en rapport,
en fullständig och väldokumenterad
bona-fide-rapport. Den stora världsbetydelsen, de
fantastiska proportionerna och formerna samt den
enastående arten av de fakta rapporten
återger gör den också till en fängslande läsning.
Som alltid i fråga om verk om
Sovjetunionen måste man noga göra klart för sig vem
författaren är. Hans bana är rätt märklig:
han är född württembergare och deltog i det
första världskrigets tvenne sista år. Vid
tjuguett års ålder, som underofficer och dekorerad
med järnkorsets första klass, trädde han
hösten 1918 ut i nederlagets kaotiska
Tyskland. Han lyckades skaffa sig skogsteknisk
utbildning, men hade som alla andra av de vid
denna tid unga de största svårigheter att finna
sin utkomst. Han blev socialist, kommunist.
Han såg i den dåtida kommunismen det enda
uppbyggande elementet i en kaotisk värld och
betraktade Ryssland som föregångslandet. När
år 1924 en möjlighet erbjöd sig för honom
att träda i sovjettjänst grep han den med
entusiasm.
I Ryssland gjorde Albrecht karriär. Han
började som skogsingenjör i Fjärr-Karelen,
blev senare generalinspektör för
skogsväsendet i Nordvästryssland och med tiden vice
folkkommissarie för hela Sovjetunionens
skogsväsen. Men under åren från 1929—30 kom han
mer och mer på kant med Tjekan (G.P.U.),
vars deportationsmetoder han bekämpade, först
av ekonomiska och sedan även av mänskliga
skäl. I juni 1932 blev han häktad och kom
därmed helt i Tjekans klor.
Historien om hur Albrecht under en
tvåårig vistelse i olika ryska fängelser och till
sist även dödsdömd dock i april 1934
slutligen lyckades bli tillbakasänd över den tyska
gränsen är en spännande läsning.
Hemkommen hamnade han som kommunist i
koncentrationsläger, men blev snart fri och ägnade
sig därefter under ett par år åt
skogsverksamhet i Turkiet och Schweiz. Men hans ryska
upplevelser lämnade honom ingen ro. 1938
gav han ut sin här översatta bok ”Der
verratene Sozialismus”, för att enligt hans egna
ord visa att ”socialismen aldrig kan nås på
klasskampens väg” samt att ”socialismen har
ingen farligare fiende än bolsjevismen”,
vilken ”betyder provokatörernas, despoternas och
angivarnas herravälde”.
Hans bok väckte stort uppseende. Intill
augusti 1939 lär den i Tyska riket ha sålts
i över 80 000 exemplar, och detta ehuru
författaren, som vidhållit att icke ansluta sig
till nationalsocialistiska partiet, ej kunde anses
särskilt gynnad i Tredje riket. Den säljes
alltjämt i tyska boklådor, ehuru något mer i
skymundan.
För svensk publik bör denna bok ha minst
lika stort intresse som för utländska. Bland
annat belyser den sovjetregeringens äldre
politik mot Finland och Norden. Den ger
också levande skildringar av så gott som alla
ledande personligheter i Sovjetryssland och i
Komintern. Författaren har haft personlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
