Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Anmälda böcker
- Piasecki, Sergiusz, Mörkrets makter, anmäld av Artur Lundkvist
- Vinde, Victor, Det franska sammanbrottet, anmäld av Bo Enander
- Albrecht, Karl I., Den förrådda socialismen, anmäld av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de älskar sorgen och skräcken” (Dostojevski).
Tragedien, sorgen och skräcken kommer
rikligen till uttryck i grymma scener och
lidelsefulla utbrott; detaljernas komedi återfinns i
groteska uppträden och grovt sinnliga inslag.
Även en flamma av oförstörbar livsfröjd
bränner ställvis igenom. Den slaviska själen brottas
ursinnigt med sina problem; grips av
stjärnorna som speglas i skogssjön, av guldgnistorna
på botten av en kvinnas ögon, blott för att
strax förneka dem.
Piasecki handskas sålunda djärvt med
brännande material och farliga frågor (som redan
kan ha kostat honom livet). Det är bara något
oegentligt av honom att låta Zabowa komma
till tals i utförliga dagboksutdrag, eftersom en
spion ju inte kan tänkas föra dagbok.
Artur Lundkvist
Det franska
sammanbrottet
VICTOR VINDE: Det franska sammanbrottet.
Bonniers 1940. 2:75.
Victor Vindes artikelserie i Handelstidningen
om tredje republikens undergång föreligger
nu samlad i bokform. Dessa snabba
ögonblicksbilder från den stora tragedien sommaren 1940
förtjäna också att bevaras. Det är otvivelaktigt
den bästa skildring som ännu föreligger på
svenska om hur det verkligen gick till då
Weygands armé retirerade och kapitulerade
och Pétain och Laval övertogo makten i en
stat som redan befann sig i full upplösning.
Det intryck man fick då man i somras först
läste detta reportage står alltjämt kvar,
nämligen att författaren har ett utomordentligt
klokt och balanserat omdöme, som han
lyckligt förenar med förmågan att återge det
väsentliga av vad han själv verkligen sett och
upplevat.
Vad Vinde ständigt återkommer till är detta,
att upplösningen började i toppen av det
franska samhället. Det var generalerna och
ministrarna som flydde först, medan
motståndsviljan mångenstädes fanns kvar hos de
enskilda truppförbanden. ”De som borde ha
stannat till sist och behållit ledningen ha rymt
först”, skriver Vinde. ”Så var det i Paris och
så är det överallt. Det är alltid prefekten eller
mären som sticker av först...” Då Vinde
talar med de retirerande soldaterna får han
alltid höra samma utläggning av orsakerna
till reträtten. Alla skylla på att de blivit
förrådda och att femte kolonnen haft sina
verktyg inom armén. ”De klaga också på att
officerarna i regel svikit: att de varit de första
att avvika.” Med hänsyn till vad som sedan
hänt i Frankrike finns det ingen anledning att
tro, att soldaterna misstagit sig.
Vad den högsta militärledningen beträffar
erinrar man sig ju att marskalk Pétain var
defaitist redan på våren 1918. Och om
Weygand gör Vinde den säkerligen riktiga
anmärkningen, att denne redan när han övertog
befälet endast var inställd på defensiv, reträtt
och nederlag. Liksom den gamle marskalken
hade han därjämte alltid hyst sympati för
diktaturerna och ringaktning för demokratierna,
inte minst för sitt adoptivland Frankrike.
Liksom Laval och väl även Pétain var han också
av gammalt anglofob.
Det intressantaste avsnittet i Vindes
framställning behandlar det så kallade slaget vid
Loire. Med rätta understrykes det faktum, att
Pétain två dagar före stridernas början anhållit
om vapenstillestånd och att därmed var också
den franska stridsmoralen bruten. Det är de
män som har ansvaret för allt detta som nu
hålla på att ”återuppbygga” Frankrike i Vichy
samtidigt som de ställa en man som Paul
Reynaud, vilken motsatte sig kapitulationen,
inför rätta. Victor Vindes bok ger onekligen
läsaren åtskilligt att tänka på. Den kommer
att vara oumbärlig för den som vill skaffa sig
en säker uppfattning om det franska
sammanbrottet 1940.
Bo Enander
Motsättningen
bolsjevism—socialism
KARL I. ALBRECHT: Den förrådda
socialismen. Tio år som statstjänsteman i
Sovjetunionen. Översättning från
tyskan av Per Engdahl. Medéns.
Stockholm 1940. 8:50.
Här föreligger nu på svenska ännu ett av
de stora originalvittnesbörden om
Sovjetunionen. Ty till denna klass måste man räkna
Albrechts bok. Vid sidan av Lyons’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Sep 22 17:11:26 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1940-8/0079.html
