Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gertrud Lilja: Ångest. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GERTRUD LILJA
O
ANGEST
Han kom in som vanligt på morgonen och
sade adjö till henne, innan han gick till sitt
arbete.
— Jag är sjuk, Ivar, sade hon, sjukare
än du.
— Vad fattas det dig?
— Jag har ont i huvudet och halsen ...
— Sov lite till, så går det kanske över.
Han stoppade om henne täcket och gick.
Men hon kunde inte sova. Huvudvärken
tilltog, och det gjorde alltmera ont i halsen, när
hon svalde. Hon tänkte på disken, som stod
i köket sedan i går kväll, då de haft
främmande. Hon hade känt sig lite dålig redan
då. När dörren slagit igen efter gästerna, hade
Ivar tagit henne i famn och lutat sitt huvud
mot hennes axel. De hade stått tyst tryckta
intill varandra och smålett, uppgivna av
trötthet.
— Lägg dig, bry dig inte om att hjälpa
mig, disken får stå till i morgon, hade hon
sagt. Ivar hade inte känt sig riktigt frisk han
heller, han hade sett mycket trött ut.
Hon tog temperaturen. Termometern visade
på 38. Då hade hon alltså lite feber? Hon
kände nästan triumf — Ivar hade kanske trott,
att hon bara var lat.
Men disken i köket blev aktuellare än
någonsin. Där stod teservisen, silvret, allt i en enda
röra. Om hon blev liggande sjuk och hänvisad
till främmande hjälp, kunde hon inte visa
köket i ett sådant skick. Varenda sak måste
stå på sin bestämda plats i detta moderna lilla
kök, om det hela skulle gå i lås, det var som
ett pussel.
Hon steg upp, klädde sig i tofflor och
nattrock och tog itu med disken. Hon klev upp
och ned och satte in servisen på de översta
hyllorna i skåpen, vardagsservisen stod på de
nedre. För varje kärl hon diskade, torkade och
satte in, kände hon sig tröttare. Hon skämdes
över sig själv — det fanns de som gick uppe
i trettionio graders feber utan att det bekom
dem något.
När det hela var klart, stöp hon i säng. Hon
tog temperaturen på nytt: trettionio grader.
Då kunde hon inte gå ut och göra några
uppköp. Hon måste ringa till Ivar, att han åt
middag ute.
När hon ringt, lade hon sig med en behaglig
känsla av absolut ostördhet. Köket var i
ordning, hon behövde inte gå ut och köpa mat,
hon kunde bara ligga, ligga ...
Febem hade gått upp litet, när Ivar kom
hem vid sextiden, och fram på kvällen steg
den till fyrtio. Ivar såg på termometern utan
kommentarer. Han gick ut i hallen, och hon
hörde honom tala i telefonen. Hon var inte
missbelåten med situationen, hon var
ordentligt sjuk och hade rätt att ligga, hade rätt att
slippa bekymra sig för hushåll, städning och
mat eller någonting alls. Det enda obehaget
var att hjärtat pickade så fort och att huvudet
värkte så hejdlöst.
676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
