Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gertrud Lilja: Ångest. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄNGEST
Ivar kom in igen.
— Det kommer strax en läkare, sade han,
en ung kvinnlig läkare.
— Ge mig en kam och en spegel, bad hon.
— Kära barn, vad gör det hur du ser ut
i håret... Men han gav henne lydigt kammen
och höll spegeln åt henne.
Doktorn kom och kände henne på pulsen
och tittade henne i halsen. Det var antagligen
halsfluss men risk för halsböld. Våtvarma
omslag, tabletter, gurgling med hett vatten.
Tabletterna var underbara, huvudvärken var
som bortblåst och hon fylldes av en skön,
dåsig ro — bara hon fått vara i fred. Men
Ivar kom med fetvadd, vaxtaft, bindor och
hett vatten, som hon måste gurgla sig med.
Han lade om hennes hals.
— Ivar är snäll, sade hon och klappade
honom på kinden med flata handen som ett
småbarn. Jag tycker om Ivar...
Han smålog svagt med allvarsamma, oroliga
ögon. Så trött han såg ut.
Hon sov nästan hela natten. På morgonen
hade febem gått ned till 38,5.
Ivar ringde till doktorn och rapporterade.
Doktorn tyckte det lät bra, faran för halsböld
var tydligen över.
Innan Ivar gick till sitt arbete lade han ett
nytt omslag på hennes hals, värmde vatten
i en termosflaska att gurgla sig med och
pysslade om henne på bästa sätt. Nu i dagsljuset
såg hon åter hur trött han såg ut.
— Du är inte bra?
— Inte riktigt.
— Men jag är i alla fall sjukare?
Han smålog, inte alldeles övertygat.
— Du borde gå till en läkare.
— Jag kanske går i dag.
— Gör det!
— Sov nu, så blir du snart bra, sade han.
Hon grep hans hand och förde den till sin
mun.
— Akta dig, halsfluss smittar!
Hon släppte förskräckt hans hand. När hon
haft snuva, hade han brukat skratta åt hennes
rädsla att smitta ner honom, men nu, när det
var farligare, glömde hon sig.
— Jag har ringt efter fru Lundgren och
sagt henne, att hon får hämta nyckeln hos
portvakten, så du slipper gå upp och öppna.
När Ivar gått, somnade hon och sov gott
i tre, fyra timmar och kände sig sval och väl
till mods, när hon vaknade. Fru Lundgren
kom, städade, gjorde uppköp, kokte ett par
ägg åt henne, fyllde på termosflaskan, så att
Ivar skulle slippa allt besvär, när han kom
hem. Själv skulle han äta middag ute, och på
kvällen, när han kokade te åt sig, skulle hon
i nåder dricka med. Hon var redan tillräckligt
frisk att känna trevnadskänsla.
Tamburdörren hade slagit igen efter fru
Lundgren för ett par timmar sedan, nu skulle
Ivar strax komma. Hon riktade längtansfullt
blicken mot hallen.
Låset knäppte, hon smålog, nu var han här!
Men det var inte Ivar, som stod i
dörröppningen, utan Eva, hans syster.
— Se där! Det var snällt av dig att komma
hit... Men hur kom du in?
— Ivar ringde och talade om, att du var
sjuk och att nyckeln fanns hos portvakten.
— Sätt dig! Ivar kommer nog i vilken
sekund som helst.
— Hur är det med dig?
— Tack, ganska bra.
— Och febern?
— Den är bara lite över trettioåtta.
— Jag skulle hälsa dig från Ivar... Han
kan inte komma hem i dag... Han ligger
på sjukhus.
Hon gjorde stora ögon.
— På sjukhus? Vad fattas det honom?
— Det vet jag verkligen inte än. En
sjuksyster ringde från Sabbatsberg och hälsade
från honom, att jag skulle skaffa dig hjälp.
Det ryckte lite i hennes ansikte. Hon kände
677
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
