Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En norrman: Mörklagt by. En diktcykel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN NORRMAN
Tusenårig er leken,
gammel som gleden og håpet,
gammel som eken,
men ung som det nysprungne lövet.
Evige vår,
om jeg var mett av möie,
og om jeg stirret mot stö vet,
kunde du dugge mitt öie,
jeg var ditt barn — til igår.
Ja, min venn,
gjenfödt er allnaturen,
svalen söker sin make,
gjöken er kommet tilbake,
hörer du — motorduren?
IV.
Sommerskyene
gjemmer de knurrende fly ene.
Mörknet av årene
ligger de gamle gårdene
opefter liene,
— ligger og skumrer, tungt og rolig.
Både for velfærd og nöd har de för vært bolig.
Livet gror.
Blir noen lagt under tuene,
— barn er der altid i stuene,
og de skal fölge i henfarne slekters spor.
Årene slutter sin ring.
Alt som hender,
vet du, er gamle ting.
Kroniker melder om kriger, som ingen kan minnes
veldige byer, begravet i örkensand —
der går en sti i gresset, en manns eller kvinnes
vei til sin kvinne, sin mann.
686
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
