Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Collijn: Maxwell Anderson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF COLLIJN
Man har ofta förvånat sig över att det
verkligen lyckades Maxwell Anderson att komma
fram direkt på Broadwayteatrarna utan att
först ha prövat de många omvägar, som bruka
vara nödvändiga att slå in på. O’Neill hade
ju flera experimentteaterår bakom sig, innan
han anammades av den merkantila
Broadway-teatern. Med en utomordentlig grad av
envishet lyckades Maxwell Anderson få Broadway
att öppna sina dörrar för stycken som voro
högst tvivelaktiga ur ren affärssynpunkt. Med
den förut omnämnda sensationellt betonade
krigspjäsen ”What Price Glory” och framför
allt den för publiken så väl tillrättalagda
komedien ”Saturday’s Children” beredde han de
hårt prövade teaterdirektörerna äntligen en
lättnad. Så målmedvetet Maxwell Anderson än
företräder sina idéer tillhör han ingalunda de
författare, för vilka det är likgiltigt om de
verkligen lyckas få publiken med sig. Han
vinnlägger sig alltid om att bygga upp sina
pjäser med teknisk skicklighet. Han kan någon
gång till och med utnyttja dramatiska effekter
med väl stort offrande åt den enklare smaken.
Han vet både hur han skall börja och sluta
ett stycke. Han visar ofta en utomordentlig
förmåga att snabbt och klart samla intresset kring
det väsentliga. Han glömmer inte heller hur
viktigt det är att inte låta sista akten bli den
sämsta och lägger alltid ned omsorg på
fortsatt spänning och en väl genomtänkt
upplösning. Lyckas man inte som dramatisk
författare att vinna sin samtid, har man enligt
Maxwell Anderson föga hopp om att finna
upprättelse i framtiden. Ett verk som
tillkommit på en slump är inte av verkligt
konstnärligt värde, hävdar han. Maxwell Andersons
åsikt förtjänar att kraftigt understrykas. Inom
många arter av modern konst har man prövat
att upphäva de flesta lagar, men i fråga om
dramatik kan man ännu inte peka på något
verk av betydelse, där inte en målmedveten
komposition legat till grund. Om de som vilja
skriva för teatern beaktade denna sanning
skulle många bättre pjäser komma till stånd.
Man har i Maxwell Andersons författarskap
alltifrån debuten trott sig kunna skilja på två
vid sidan av varandra löpande linjer, en där
poeten fått råda och en annan där journalisten
varit bestämmande. I ”Winterset” möttes för
första gången dessa båda linjer, och det
förklarar kanske varför han just med denna pjäs
nådde högre än någonsin tillförne. Den är
buren av en stark känsla för rätt och sanning,
men indignation är inte enbart en diktares
vapen utan framför allt förmågan att låta oss
förstå, att se djupare hur bakom all
skröplighet det mänskligt stora kan ligga fördolt. Den
stackars Mio, som inte kan finna ro innan han
skaffat sin oskyldigt avrättade fader
upprättelse, blir något av en symbol för all jordisk
strävan att komma till rätta bland ondska och
vrånghet. Vid sidan av hans Hamletgrubbel
växer hos Mio kärleken som försonande makt.
Det är något barnsligt, vilsegånget och sprött
över de känslor som vakna till liv hos honom
och den lilla judiska flickan Miriamne, men
med den klarhet de så småningom vinna sprids
en allt skirare Romeo-Juliapoesi över deras
kärlekssaga. Även över dessa sena tiders barn
falla vid deras död slutackord av vemodsfylld
vishet.
Med ”The Wingless Victory” skänker
Maxwell Anderson åter en av Amerikas främsta
skådespelerskor en glänsande uppgift.
Katha-rine Cornell torde aldrig hemfört en större
seger än som malaj prinsessan Oparre. Stycket
företer en hel del likheter med Grillparzers
behandling av konflikten mellan Jason och
Medea i trilogien ”Det gyllene skinnet”. En
djupare underton finns hos Maxwell
Anderson. Skildringen av rashat och fördomar
öppnar klara perspektiv mot de hemska utslag av
mänskligt vanvett vi nu fått uppleva och som
Maxwell Anderson tack vare den historiska
förklädnaden kanske funnit lättare att reagera
692
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
