Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Collijn: Maxwell Anderson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAXWELL ANDERSON
mot. Stycket har tyvärr fått något visst entonigt
över sig och saknar den stegring man är van
att finna hos Maxwell Anderson. Innan denna
moderna Medea dör med sina båda barn, har
man alltför länge känt sig övertygad om
hopplösheten av den strid hon för.
Maxwell Anderson släpper åter lös sitt ljusa
komedilynne i ”High Tor”. Denna moderna
”En midsommarnattsdröm” med inslag av
”Stormen” hör till det originellaste han skrivit.
Så Shakespearebetonat stycket än är liknar det
för övrigt ingenting som kommit till i samtida
dramatik. Det är ett mästerverk i sin art och
den enda invändning man skulle vilja göra är
att de burleska partierna, som visserligen ofta
äro både roliga och satiriskt träffande, borde
inskränkts något. I Amerika kunna de
naturligtvis bättre komma till sin rätt, men litet för
rikligt tilltagna äro de ändå utan tvivel.
Kärleksscenerna tävla i sitt slag med de som
förekomma i ”Winterset”. Här finns mer av dröm
och ren lyrik, men samma betagande äkthet
möter man på nytt.
Det ibsenska medeltalet av två år för varje
pjäs passar inte in på Maxwell Anderson. Efter
den stora framgången med ”Winterset”
spelades år 1937 inte mindre än tre pjäser i New
York, utom ”The Wingless Victory” och ”High
Tor” även ”The Masque of Kings”. Redan
ämnet och den sensation det i sig själv
innebär förråder att Maxwell Anderson med detta
stycke främst siktat på den stora publiken.
Intressant är att han också här utöver de
historiska händelserna förstår att leda våra tankar
mot vår egen tid och dess problem. Han får
oss att dra vissa paralleller mellan
förhållandena i det dåtida Österrike och de som nu råda.
Trots allt psykologiskt pejlande som ägnas
”Mayerlingdramats” huvudpersoner kronprins
Rudolph och Maria Vetsera är det dock kejsar
Franz Joseph som blivit den intressantaste och
mest levande gestalten. Liksom Lars Hanson
gjorde en utsökt karaktärsstudie av kejsaren
blev Dudley Digges framställning i New York
även så övertygande att det sagts att de som
sett Digges alltid måste tänka sig den verklige
Franz Joseph just så som han återgav honom.
I sitt sista stycke, ”Key Largo”, har Maxwell
Anderson kastat av all historisk förklädnad och
tar i stället upp en av samtidens mest
brännande frågor till direkt behandling. Hur
tröstlös och meningslös en fortsatt strid än kan
förefalla vill Maxwell Anderson visa, att man
ändå måste hålla ut och inte uppge tron på
att sanning och rätt till sist måste segra.
Styckets första del, prologen, som utspelas
i Spanien under inbördeskriget, hör till det
yppersta som inte bara Maxwell Anderson utan
överhuvud någon samtida diktare skrivit. Den
tvivelsjuke King McCloud får genom Victor
d’Alcala i arv minnet av en man som inte
kunde svika. Sedan McCloud väl återvänt till
Key Largo från Europa, finner han inte
befrielse förrän han tagit upp kampen mot
ondskan på nytt och denna gång utan att tveka
att gå i döden. D’Alcalas blinde gamle far,
som varit med i en tidigare spansk
frihetskamp, hjälper honom att komma fram till
övertygelsen att om man inte längre tror på
någonting som man vill offra sig för, det också är att
dö. Man måste kunna dö för det man tror på.
Det är inte riktigt samma höga andliga luft
i de båda sista akterna. I Spanien voro
vidderna större och sikten klarare. Handlingens
pulsslag bli stundtals väl matta och
orddimmorna alltför ogenomträngliga. Den
underbara prologen stämmer förväntningarna kanske
för högt, och det vore orättvist att inte erkänna
att även fortsättningen delvis bjuder partier av
sällsynt skönhet.
”Key Largo” inger de största framtidslöften
om vad man ännu kan våga hoppas på av
Maxwell Anderson. Man undrar häpen hur länge
den toppkurva skall fortsätta som kännetecknat
hans senaste pjäser. Hans begåvning
blommar just nu rikare än någonsin tillförne.
693
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
