Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Steinbeck, John, Vredens druvor, anmäld av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Omslag av Bertil Bull Hedlund till ”Vredens druvor”.
råkat på obestånd och måst sälja sin jord till
banken. När de inte längre ens som ar rendatorer
lyckas få jordbruket att gå med förtjänst tar
banken gården ifrån dem för att få bättre ränta
på sina pengar genom införande av
rationalisering. Jättelika traktorer plöja upp åkrarna,
och råkar ett hus stå i vägen så går traktorn
som en tank rätt igenom. Familjen Jo ad tvingas
bryta upp från sitt hem och lastar sina
tillhörigheter på en begagnad bil, som den köpt
för sina sista sparslantar. Målet är Kalifornien,
dit den lockas av fagra prospekt från
frukt-och bomullsodlare, som behöva tillfällig
arbetshjälp vid skörden. När Joads komma ut på den
stora autostradan Highway 66, som över
brännheta öknar och sterila berg leder till
Kaliforniens hägrande gröna paradis upptäcka de
snart att de inte äro ensamma om sina
erfarenheter och förhoppningar. Utmed betongbandet
krälar en ändlös ström av utblottade
utvandrare, som nattetid samlas i tältläger vid
vägkanten. Parallellen med Israels barns
utvandring från Egypten genom öknen mot Kanaans
land ligger nära till hands, och säkert är det
något bibliskt-episkt i berättarens grepp om
ämnet, all den realistiska tids- och lokalfärgen
till trots. På sin vandring få Joads utstå
oerhörda prövningar. De gamla farföräldrarna,
en gång själva pioniärer, duka under för
strapatserna och myllas ned under gripande
primitiva, profana ceremonier. Äldsta dottern är
havande och till föga hjälp åt modern, som
är en sannskyldig urbild av den för sin
avkomma kämpande, okuvliga och intill änden
förtröstansfulla hustrun-modern. Det är hon
som får egga karlarna när de äro nära att ge
upp av hopplöshet eller ursinne, och det är
hon som fäller utslaget i familjerådet. Ehuru
Steinbeck vid teckningen av denna figur
stundom offrat åt det känslosamma och
patetiska — mrs Jo ad övertygar inte som sierska
och naturfilosof — är hon bokens mäktigaste
och oförglömligaste personskapelse.
Till slut kan familjen Jo ad från gränsbergen
skåda ut över det förlovade landet, som ligger
där nere i all sin fägring. Men bilden blir en
annan på närmare håll. Människorna äro inte
lika givmilda som naturen utan behandla de
arbetssökande som parias och parasiter. Då
och då bjuds ett tillfälligt, underbetalt arbete*
726
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
