Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Fredricson, Nils, Resa utan slut, anmäld av Artur Lundkvist - Steinbeck, John, Vredens druvor, anmäld av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
finner sig utanför överallt, en främling bland
vanliga människor, märkt av sitt yrkes
avstängdhet från det normala livet. Han har inga
framtidsutsikter, han lyckas aldrig spara några
pengar; han vet ingenting om kvinnor, har
blott erfarenhet av prostituerade, det enda som
i regel står en sjöman till buds. Flickan som
han länge inbillat sig skulle vänta på honom
där hemma har svikit och så far han ut på
nytt. Det är sjömannens resa utan slut.
Men mitt i allt det hårda och trista är han
ju också sina upplevelsers hjälte. Hans
perspektiv på landmänniskans tillvaro är åtskilligt
missvisande och mycket i hans eget liv
förefaller avundsvärt. Den utblick han fått över
världen och den därmed sammanhängande
insikten i livsuppehällets nakna villkor må vara
nog så förkrossande men rymmer väl också
något befriande, en möjlighet till fastare grepp
om väsentligheter bland alla glidande
illusioner. Man ryggar dock tillbaka inför den
myckna fysiska brutaliteten och man har svårt
att riktigt tro hans framställning på den
punkten. Förekommer verkligen djuriska
slagsmål och vettlös misshandel i denna
utsträckning? Man tvivlar på det bland annat därför
att berättaren själv ständigt utgår som
överlägsen segrare ur drabbningarna. Kan han inte
ha fallit för frestelsen att i någon mån spela
hjältens roll? Artur Lundkvist
Vredens druvor
JOHN STEINBECK: Vredens druvor.
Översättning av Thorsten Jonsson. Bonniers
1940. 12:—.
Man kan både förstå och förvånas över att
John Steinbeck med sin roman ”Vredens
druvor” nått ut till massorna efter att tidigare
huvudsakligen ha varit skattad av litterära
fin-smakare. Boken skildrar en katastrof av väldig
omfattning, en flod av mänsklig olycka, som
sväller över sina bräddar och sköljer de arma
människorna och deras ägodelar med sig som
en brusande Mississippi. Folk tycker som regel
inte om att läsa om olyckliga människor, och
det skulle därför vara ägnat att förvåna att
millioner läst Steinbecks bok. Så fattigt och
grått och uselt som i denna bok är det inte
i de svenska proletärromaner, som
läsecirkel-publiken är så rädd att komma i kontakt med.
Men får bara olyckan tillräckligt stora
proportioner, höjes den upp till fetstilsrubrikernas
kategori då strömmar folk till som till en
tågolycka eller en eldsvåda. ”Vredens druvor”
har otvivelaktigt till dels blivit en best-seller
på grund av publikens sensationslystnad. Men
den allmänhet som sålunda kommit tillstädes
har Steinbeck vetat att hålla kvar, andlöst
fängslad, kring sin tribun. Han är i denna bok
en folktalare av stort format, litet grumlig och
mystisk emellanåt men äkta och flammande
i sitt patos. De orättvisor han brännmärker
äro visserligen av isolerad, social natur, men
det kan man sannerligen inte säga om det
förakt för enskilda människoliv och den terror
mot värnlösa, som driver Oklahomas
jordbrukarbefolkning från gård och grund ut på
landsvägarna. Individen har sällan stått så lågt
i kurs som nu, och världens landsvägar äro
fyllda av flyktingar som sparkas och hunsas
från lägerplats till lägerplats för att slutligen
förgås i sitt elände eller försmäkta i tigande
slaveri. ”Vredens druvor” är en social
tendensroman med bestämd adress, men samtidigt
har den ett allmängiltigt symbolvärde. Se
människan: grym, feg och hänsynslös, när hon
gömt sig bakom ett överindividuellt intresse,
en av sina många beundransvärda
organisationer och system, de må vara av ekonomisk,
politisk eller ideologisk natur; tapper,
hjälpsam, tålig och stridbar som ett djur, när hon
kämpar ensam för sitt och de sina mot
övermäktiga, blinda krafter. Och Steinbeck är lika
segerviss i sin tro på det goda hos människan
som han är obarmhärtig i sitt hat till det onda.
Därför är ”Vredens druvor” en stärkande bok,
en verklig uppbyggelsebok, värd mer än alla
välmenta predikningar.
Innehållet i Steinbecks roman är för de flesta
redan så välbekant att det ej behöver utförligt
refereras. I centrum för handlingen står
familjen Jo ad, som brukar sin jord i Oklahoma.
Detta distrikt hemsökes ofta av en fruktansvärd
torka, som förvandlar jord och himmel till ett
enda moln av damm. Genom dylika bakslag
har familjen, liksom de flesta av grannarna,
725
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
