Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Troyat, Henri, Dostoievsky, anmäld av Gunnar Ekelöf - Hjärne, Harald, Engelsk imperialism och parlamentarism, anmäld av Bo Enander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vill..” eller i ett annat brev: ”När jag stått
vid spelbordet har jag redan tjugu gånger
konstaterat att om man spelar lugnt,
kallblodigt och överlagt finns det ingen möjlighet
att förlora.”
Det är en naiv övermänniskoattityd, men
det är på grundval av sådana och andra
erfarenheter som Dostojevskijs slutliga och
våldsamma reaktion mot maktmänniskan och
det demoniska draget i hans egen natur skall
bygga. Han har själv prövat maktmänniskans
attityd och funnit den mänskligt ohållbar.
Maktmänniskan faller på sin egen orimlighet
— så är det i ”Brott och straff”, ”Spelaren”,
”Onda andar”, ”Ynglingen” och slutligen i
”Bröderna Karamasov”, där hela denna
antivärldsliga, antidespotiska diktning kulminerar
i den av Ivan för Aljosja berättade ”Legenden
om Storinkvisitorn”. Så är det också på sätt
och vis i ”Idioten”, där Dostojevskij som en
polär motsats till maktmänniskan, den onda
människan, velat skildra ”den absolut goda
människan”, som också går under — väl
därför att människan skall vara vad hon är:
ofullkomlig och i sin ofullkomlighet ödmjuk.
Man märker, utan att det på något ställe är
direkt uttalat, att Troyat sökt just denna tröst
hos sin diktare. Han har, utan att bortse från
alla etniska, historiska, politiska och religiösa
olikheter mellan nu och då, mellan där och
här, sökt sätta i relief just detta — med respekt
till sågandes — demokratiska drag hos
Dostojevskij, detta antiheroiska drag som finns även
hos Tolstoj, fast mera brett och mindre
demoniskt eller spetsfundigt utfört, och som man
gärna tror vara typiskt ryskt.
Det måste dock sägas att recensenten just
i detta avseende särskilt tagit Troyat på orden
och för denna, som han anser, röda tråd i
boken försummat att dröja vid andra
förtjänster som varit värda att nämna.
Boken innehåller utom skildringen av
Dostojevskijs intima liv och analysen av hans verk
även en ganska utförlig redogörelse för hans
journalistiska verksamhet och politiska
ställningstaganden. Något tröttande är de långa
referaten, men dem får man väl ta som ett
nödvändigt ont. En läsvärd bok om det nu
bara går att få tag på den.
Gunnar Ekelöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
