Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Anmälda böcker
- Troyat, Henri, Dostoievsky, anmäld av Gunnar Ekelöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En bok om Dostojevskij
HENRI TROYAT: Dostoievsky. Librairie
A. Fayard. Paris 1940.
Goncourtpristagaren av 1938 hann i elfte
timmen ge ut en bok om Dostojevskij,
förebildligt sober i tonen och mycket läsbar.
Biografier över stora och problematiska diktare
brukar annars ofta vara för tunga eller för
lätta, det vill säga antingen sätter de hela det
vidlyftiga vetenskapliga och polemiska
maskineriet i rörelse eller också är de av det
romantiserande och legendbildande slaget, varvid gärna
lösa rykten och obelagda fakta tas upp om
de tjänar levnadstecknarens syften, positivt
eller negativt. Den romantiserade biografien
har på senare år varit mycket gouterad; Troyat
har i sin bok valt en i förhållande till ämnet
lycklig medelväg, ty — som författaren i
företalet framhåller — Dostojevskis liv är i sig
självt en sådan Dostojevskijroman och så rikt
på grella och överraskande effekter att man
snarare känner sig frestad begå
underlåtenhetssynder än motsatsen. Lägger man därtill
den illvilja (respektive den okritiska hänförelse)
och det ryktessmideri som omgav den store
diktaren under hans liv och efter hans död,
känner man sig helt på levnadstecknarens sida
när han nyktert underlåter att begagna sig
av sådana dramatiskt tacksamma motiv som
hustruns otrohet strax efter bröllopet,
bekännelsevisiten hos Turgenjev, den påstådda
sedlighetsförbrytelsen etc. Dylika saker omnämnas
som utifrån Dostojevskijs natur och öde
visserligen möjliga men inte faktiskt belagda.
Troyats bok är synnerligen rikt
dokumenterad. För det första kan författaren ryska, för
det andra har han bedrivit studier på ort och
ställe. Det har inte resulterat i en tröttsam
anhopning av fakta utan i en fortlöpande
skildring — man märker, men förtroendefullt, att
det är en romanförfattare som fört pennan.
Något romantiserat är det väl här och där och
kanhända går Troyat för långt då han säger:
”Det finns i denna bok inte en detalj som inte
överensstämmer med de dokument jag
rådfrågat. Om jag skriver att Dostojevskij ställde
sig vid fönstret för att beundra den vita natten
över Petersburgs himmel, så beror det på att
just detta datum en vit natt verkligen iakttagits
över staden. Om jag påstår...” etc. Men det
innebär egentligen inte att han tagit sig några
friheter, det är bara ett uttryck för den en
smula svartsjuka kärlek till ämnet som en
levnadstecknare måste ha för att kunna skriva
om det.
Fyllda av fint uppfattad poesi är särskilt de
första delarna av boken, som skildrar
Dostojevskijs barndom, ungdom, första genombrott
och tio sibiriska år fram till ”Döda huset”.
Man får en bild av detta oändligt trista ryska
landskap som finns hos Dostojevskij, ehuru
som en latent bakgrund, aldrig skildrat annat
än i hans människor. Det är en evig, från havet
och dess äventyr avskild landsbygd eller — man
frestas säga — stadsbygd, ett evigt enahanda
där människan följaktligen är och måste bli
det stora äventyret, det stora äventyr som
med ”Döda huset” började ta fast form och
som småningom via Europaresorna, Pauline
Sousslova, hustruns död och upplevelserna vid
rouletten skulle mogna till de stora verken.
Och här börjar den intressantaste delen av
Troyats arbete. Han har sett Dostojevskij mot
bakgrunden av dennes egen tid men även
mot bakgrunden av vår egen. De reaktionärt
tsaristiska, slavofila och kristna dragen blir
för honom inte huvudsak och självändamål
— i själva verket är det ju just dessa drag
som eftervärlden åtminstone i Västerlandet haft
svårast att förstå och förklara — utan
huvudsaken ligger på ett annat, djupare, mera
principiellt plan: i den av Dostojevskij starkt
upplevda kampen mellan vilja och kunna, mellan
fri och ofri vilja. Motivet dyker, enligt Troyat,
först upp i en på svenska icke översatt bok,
vars franska titel är ”Mémoires écrits dans un
souterrain”, och av tanken på — och
reaktionen mot tanken på — den fria, strafflösa
handlingen eller ”det perfekta brottet” är
Dostojevskij hädanefter besatt, både i liv och verk.
När han flyr med Pauline Sousslova är det
något av en sådan handling han prövar och
från rouletten i Hamburg skriver han till sin
andra hustru: ”är man förståndig, äger man ett
hjärta av marmor, är man kall och
övermänskligt klok, så kan man med säkerhet och utan
skuggan av ett tvivel vinna hur mycket man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Sep 22 17:34:15 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1940-9/0073.html
