- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / November 1940 Årg. 9 Nr 9 /
738

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Hjärne, Harald, Engelsk imperialism och parlamentarism, anmäld av Bo Enander - Hessler, Carl Arvid, Engelskt statsliv, anmäld av Bo Enander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skolreformen har gjort deras språk till det
enda fullt tillgängliga för den yngre
publicistgenerationens flertal.”

I det senare avseendet har väl numera
inträtt en förändring, men med dagens
världsomvälvande händelser för ögonen är det fara
värt, att utvecklingen skall vridas tillbaka. Just
därför är det av vikt att det nu framlagda
urvalet ur Hjärnes samlade skrifter når en så
vidsträckt läsekrets som möjligt. Den lilla
volymen bör vara en hälsosam medicin för dem
som tagit alltför djupa klunkar ur doktor
Goebbels propagandabrygd. Till sist har man
måhända anledning att hoppas, att detta urval
skall vara ett löfte om att utgivningen av
Hjärnes samlade skrifter nu påskyndas och
avslutas. I dessa dagar tillhör mycket av vad
han tänkt och skrivit det väsentligaste av vår
andliga beredskap.

        Bo Enander

Demokrati och
parlamentarism i England



CARL ARVID HESSLER: Engelskt statsliv.
Ett perspektiv. Natur och Kultur
1940. 7:50.

För några år sedan utgav Uppsaladocenten
Gunnar Heckscher en uppmärksammad studie
över engelsk parlamentarism och demokrati,
vilken måhända dock mer vittnade om
författarens grundliga beläsenhet än om förmåga
till fantasieggande problemställningar. Hans
kollega i Göteborg Carl Arvid Hessler har
i dagarna publicerat ett arbete om engelskt
statsliv, som såtillvida avviker från
Heckschers framställning, som den i en populär och
konstnärligt tilltalande form söker få fram
vissa linjer i engelsk politik, närmare bestämt
den politiska demokratiens genombrott.
Hesslers arbete är framfört nästan till nuvarande
tid och läsaren får alltså en uppfattning av hur
den brittiska demokratien arbetar mitt under
brinnande krig.

Huvudvikten är lagd på utvecklingen under
aderton- och nittonhundratalen, men
författaren har givetvis inte försummat att också ge en
tillbakablick på de äldre traditionerna i engelsk
författningshistoria. En utförlig framställning
lämnas bland annat åt frågan om överhusets
nuvarande ställning och betydelse, och han
påpekar hur denna institution numera förlorat
åtskilligt av sin aristokratiska sammansättning.
I överhuset var 1936 sålunda hälften av husets
medlemmar så nyligen adlade, att de knappast
kunde sägas vara ”aristokratiska” i kraft av
traditioner. Hessler går också in på frågan om
monarkens ställning i Storbritanniens
offentliga liv. Han framhåller, att monarkien aldrig
varit populärare än under Georg V:s regering,
men tyvärr avstår han här från en närmare
analys av den kris som monarkien som sådan
undergick vid Edvard VIII:s abdikation.

Den definition av den engelske monarkens
funktion som Hessler ger torde emellertid
alltjämt stå sig. Konungen är i främsta rummet
symbolen för imperiets enhet, han är den
”gyllene länken” i ett världsvälde, där ingen
gemensam regeringsmyndighet finnes. ”I monarken
har imperiet det personliga, man frestas säga
det pittoreska element, som förmår vädja till
millionernas fantasi på ett sätt som inga
konstitutionella arrangemang skulle kunna.” Detta
är en klok och riktig formulering för ett
förhållande, som fått en utomordentlig belysning
inte minst under det andra världskriget, då
i moderlandet arbetarpartiet nått fram till ett
faktiskt politiskt inflytande utan motsvarighet
tidigare.

Beträffande Labour framhåller Hessler hur
detta alltjämt domineras av nyktra och
realistiska fackföreningsledare, som inte ta
nämnvärt intryck av än aldrig så framstående
intellektuella av typen sir Stafford Cripps eller
Harold Laski. En liknande iakttagelse torde
väl också kunna göras i Sverige. Englands
fackliga ledare veta, konstaterar Hessler, att
den stora massan av fackföreningsfolket
”håller på sin lilla självständighet och sin relativt
trygga ställning. Den engelska toleransen, en
gång grundad efter långa och förbittrade
strider, behåller alltjämt sitt grepp över
sinnena i England. Man vill leva i fred med sina
medmänniskor.”

Som bekant representerar Labour för
närvarande stridsviljan och motståndskraften
kanske mer än något annat parti i England. Men
detta har inte hindrat partiet från att visa en
anmärkningsvärd brist på konsekvens mellan
å ena sidan kravet på en ”aktiv” utrikespolitik
och förmågan att fatta nödvändigheten av att
skänka en sådan politik de erforderliga medlen.
Ännu så sent som på våren 1939 motsatte sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 22 17:34:15 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1940-9/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free