Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sten Selander: Fem dikter - Julinatt - Längesedan - En månmelodi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STEN SELANDER
Men de vaknar med ögon som irrar
blinda i ljuset och ej hittar hem.
Dagen har blivit en dröm som förvirrar.
Natten har tagit dem.
Deras minnen har blivit så korta,
de känner ej hustru och vän.
Och de ville som jag i en månglimt bli borta
och aldrig komma igen.
LÄNGESEDAN
Vad det var längesen. I segelleden
gled skeppen över djup av västersol.
Strandskatorna låg kvar i sina reden
och svalkan doftade av marviol,
när vi gick sakta hemåt över heden.
Och våra sinnen drack den stora freden.
Men det var längesen. Det var i fjol.
23/9 1940.
EN MÅN M E LO DI
Ur åren, de andlöst korta,
ur åren som glidit förbi
ljuder långt, å, långt borta
en månmelodi:
”Det finns inte något förflutet,
bara ett nu.
Inget brutet, inget förbrutet,
bara jag och du —”
Den får mig nästan att gråta.
Den snyftar inom mig, hopplöst och torrt.
Du, du — säg, kan du förlåta
att den hunnit så långt, långt bort?
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
