Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Steinbeck: Den vita tofsvakteln. Novell. Översättning av Thorsten Jonsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN STEINBECK
DEN VITA
TOFSVAKTELN
I.
Mittemot den öppna spisen i vardagsrummet
sträckte sig ett brett fönster från den låga
fönsterbänken med dynan och kuddarna nästan
upp till taket — små mångkantiga rutor
infattade i bly. I synnerhet när man satt på
fönsterbänken hade man fin utsikt över
trädgården och bergssluttningen. Under ekarna i
trädgården utbredde sig en skuggig
gräsmatta — och kring varje ek låg en rund och
ytterligt välskött rabatt med cinerarior,
skiftande från scharlakansrött till ultramarin och
så tyngda av blom att stjälkarna böjdes. Längs
bortre kanten av gräsplanen stod en rad
fuchsior som små symboler av träd. Framför
fuchsiorna låg en grund damm, vars kant av
ett särskilt skäl låg plan med gräsmattan.
Strax utanför trädgården reste sig
bergssluttningen otämjd med sina cascarasnår och
gifteksbuskar, med torrt gräs och fritt växande
ekar; j a, det var en mycket vild bergssluttning.
Här på gårdssidan kunde man inte märka att
man var alldeles i närheten av staden.
Mary Teller, det vill säga mrs Harry E.
Teller, visste att fönstret och trädgården var
Riktiga, och detta visste hon på mycket goda
grunder. Ty hade hon inte redan för många
år sedan utsett platsen där huset och
trädgården skulle ligga? Hade hon inte sett huset
och trädgården tusen gånger medan området
ännu var bara ett stycke uttorkad slät mark
vid foten av ett berg? Ja, hade hon inte
faktiskt i fem år sett på alla herrar som visat
henne uppmärksamhet och undrat om han och
trädgården skulle passa ihop? Hon tänkte inte
i första hand: ”Skulle den här mannen tycka
om en sådan trädgård?” utan: ”Skulle
trädgården tycka om en sådan man?” Ty
trädgården var ett med henne, och när allt kom
omkring måste hon ju ändå gifta sig med
någon som hon tyckte om.
När hon träffade Harry Teller föreföll det
som om trädgården skulle tycka om honom.
Det är möjligt att han blev lite förvånad när
han efter frieriet trumpet stod och väntade på
svar som karlar alltid gör, och Mary gav sig in
på en beskrivning av ett trädgårdsfönster och
en trädgård med gräsplan och ekar och
cinerarior och bortom den en otämjd bergssluttning.
— Ja, givetvis, sa han en smula ointresserat.
Mary frågade:
— Tycker du det låter fånigt?
Han dröjde med svaret lite surmulet.
— Nej, givetvis inte.
Sedan kom hon ihåg att han friat till henne,
och hon svarade ja och lät honom kyssa sig.
Hon sa:
— Det ska vara en liten cementdamm som
ligger plan med gräsmattan. Vet du varför?
Jo, du kan inte ana vad det finns mycket fåglar
uppe i berget, gulsparvar och vilda
kanarie
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
