Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tora Dahl: Från bokhyllan - Anmälda böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄN BOKHYLLAN
jorden och även på en fauna, sina manuskript
tänker han lämna till Berlins universitet och
sin levnadsbeskrivning anförtror han åt
Cha-misso och ger honom dessutom dessa
avskedsord: ”Men du, min vän, vill du leva bland
människorna, så lär dig först och främst att
vörda skuggan, därefter guldet. Vill du endast
leva för dig själv och ditt bättre jag, o, så
behöver du inget råd.”
Tjugu år senare läser Chamisso om denna
levnadsbeskrivning och nedskriver sina tankar
över den i en dikt, ”Till min gamla vän Peter
Schlemihl”. Där talar han om hur han blivit
förväxlad med Schlemihl: ”var vi då så lika?
De skrek till mig: ’Schlemihl, var är din
skugga.’ ” Men vad är då denna skugga, frågar
han sig, som den onda världen sätter ett så
omätligt värde på? Och han konstaterar att
den för vilken skuggan är det väsentliga, för
honom blir det väsentliga bara skugga. För
egen del har han kommit därhän att hålla på
sig själv och föga bekymra sig om världens
hån och klander.
Så fick alltså Chamisso med åren den
oför-skräckthet och tilltro till sig själv som man
saknar hos hans ungdoms hjälte. Och de kval
som han låter denne lida för sin förlorade
skuggas skull, lär nog inte, som man har velat
göra gällande, få sin förklaring bara genom
hans många olyckor och av det förlorade
fäderneslandet. Utan förklaringen blir nog den,
att han var så skapad att han alltid måste
känna sig som en främling i människornas
värld. Och att detta vållade honom ett sådant
lidande har förmodligen berott på att han
hade den konstitution som Birger Sjöberg har
skildrat i ”Hopplöst fall”:
Men ni har blivit skapad så,
att hjärtat hänger fritt härutanpå.
Och väl så öppet, fritt som det,
sig spänna nerverna med sträng och nät.
Tora Dahl
Vinjett av Bertil Bull Hedlund till Hans Ruin, ”Rummet med de fyra fönstren”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
